Göteborgs etnografiska museum – Wikipedia

Göteborgs etnografiska museum var ett kommunalt etnografiskt museum i Göteborg, vilket formellt bildades 1946 av den tidigare etnografiska avdelningen på Göteborgs museum.

Det nybildade Göteborgs museum flyttade i december 1861 in i Ostindiska huset. År 1865 tillträdde Gustaf Henrik Brusewitz som förste intendent med ansvar för etnografi som chef för museets historisk-etnografiska avdelning, inklusive de arkeologiska samlingarna. Avdelnings samlingar inrymdes då i fem skåp.^[1]

När Brusewitz slutligen avgått vid hög ålder hade samlingarna växt till att omfatta flera stora salar och rum.^[1] Museet etnografiska del utvidgades under efterträdarna Albert Ulrik Bååth och Erland Nordenskiöld och byggde under den sistnämnde upp en sydamerikansk profil, inte minst med Paracassamlingen i Göteborg.

Göteborgs museums etnografiska avdelning blev 1946 formellt ett eget museum under namnet Göteborgs etnografiska museum,^[2] men delade även fortsättningsvis lokalerna i Ostindiska huset med Göteborgs museum fram till 1993. I samband med bildandet av Göteborgs stadsmuseum flyttade Göteborgs etnografiska museum då in i de lokaler som Göteborgs industrimuseum tidigare hade disponerat i Apotekarnes vattenfabrik i Gårda.

Göteborgs etnografiska museum invigdes 1994 i sina nya lokaler i Gårda. Det efterträddes 1999 av det statliga Världskulturmuseet inom den statliga myndigheten Statens museer för världskultur.^[3] Museet i Gårda stängdes 2000 för att återöppnas i Världskulturmuseets nybyggda lokaler vid Korsvägen i december 2004.

Intendenter med ansvar för etnografi på Göteborgs museum

1865-91^[4] Gustaf Henrik Brusewitz (1803-99), som var den förste intendenten för Göteborgs museums historisk-etnografiska avdelning (inklusive de arkeologiska samlingarna. "När B. tillträdde befattningen vid museet, voro de historisk-etnografiska samlingarna inrymda i fem skåp, medan de vid hans avgång upptogo flera stora salar och rum."(SBL GHB)
1891-1912 Albert Ulrik Bååth (1853-1912) , efterträdare till Brusewitz efterträdare som chef för en konstindustriell och etnografisk avdelning, omvandlad 1903 till en kulturhistorisk-etnografisk avdelning och 1905 till en etnografisk avdelning.
1913-32 Erland Nordenskiöld (1877-1932), efterträdare till som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning
1933-42 Walter Kaudern (1881-1942) efterträdare till Nordenskiöld som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning
1943-1946 Karl Gustav Izikowitz (1903-84), efterträdare som intendent för Göteborgs museums etnografiska avdelning och från 1946 chef för Göteborgs etnografiska museum

Chefer för Göteborgs etnografiska museum

1946-67 Karl Gustav Izikowitz
1968-73 Henry Wassén (1908-96)
1973-95 Kjell Zetterström, tillförordnad chef, senare chef^[5](1934-2011)
1995-98 Sven-Erik Isacsson (1947-2001)

Källor

Om Göteborgs etnografiska museum på databasen Carlotta

Noter

^ [a b] Artikeln om Gustaf Henrik Brusewitz i Svenskt Biografiskt Lexikon
^ Statens Fastighetsverks tidskrift Kulturvärden 2006:4 Arkiverad 10 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.
^ SOU 1998:125 sidan 23( PDF)
^ Svensk Uppslagsbok 1936. Uppgifterna går isär om när Brusewitz egentligen avgick, 1882 vid 79 års ålder eller 1891 vid 88 års ålder.
^ Kjell Zetterström i Databasen Carlotta

[sok.riksarkivet.se-1] [a b] Artikeln om Gustaf Henrik Brusewitz i Svenskt Biografiskt Lexikon

[2] Statens Fastighetsverks tidskrift Kulturvärden 2006:4 Arkiverad 10 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine.

[3] SOU 1998:125 sidan 23( PDF)

[4] Svensk Uppslagsbok 1936. Uppgifterna går isär om när Brusewitz egentligen avgick, 1882 vid 79 års ålder eller 1891 vid 88 års ålder.

[5] Kjell Zetterström i Databasen Carlotta

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]