Gabriele D’Annunzio – Wikipedia

Gabriele D’Annunzio
Gabriele D’Annunzio, 1922.
Född12 mars 1863[1][2][3]
Pescara[4]
Död1 mars 1938[2][5][3] (74 år)
Gardone Riviera[4], Italien
BegravdVittoriale degli italiani
Andra namnDuca Minimo[6], Ariel[6], Bottom[6], Bull-Calf[6], Conte (Il) di Sostene[6], Floro[6], Happemouche[6], Filippo La Selvi[6], Lila Biscuit[6], Mab[6], Mambrino[6], Marchese (Il) di Caulonia[6], Mario de' Fiori[6], Miching Mallecho[6], Morilot[6], Musidoro[6], Myr[6], Pittore di Allegorie[6], Puk[6], Shiun-Sin-Katsu-Hava[6], Sir Ch. de Vere[6] och Svelt[6]
Medborgare iKungariket Italien
Utbildad vidLa Sapienza
C/O Convitto Nazionale Cicognini
SysselsättningDramatiker[7], författare[8][7][9], essäist, manusförfattare, pilot, journalist[4][8], militär[4], poet[8][7], politiker[4][8], librettist[4]
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare
Kungariket Italiens tjugonde legislatur (1897–1900)[10]
Politiskt parti
Historiska högern
Estrema sinistra storica
Associazione Nazionalista Italiana
MakaMaria Hardouin
PartnerEleonora Duse (1898–1901)
Alessandra Carlotti di Rudinì
Margherita Besozzi di Castelbarco (1919–)[11]
Maria Gravina Cruyllas[12]
BarnMario D'Annunzio (f. 1884)
Gabriellino D'Annunzio (f. 1886)
Ugo Veniero D'Annunzio (f. 1887)
Renata D'Annunzio (f. 1893)
Gabriele Cruillas (f. 1897)
Utmärkelser
Hederslegionen
Militär tapperhetsmedalj
Officer av Savojens militärorden
Croix de guerre 1914–1918
Italiens militärorden
Malteserorden
Riddare av Savojens militärorden
Namnteckning
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata
Gabriele D’Annunzio.

Gabriele D’Annunzio, från 1924 furste av Montenevoso, född 12 mars 1863 i Pescara, Abruzzo, död 1 mars 1938 i Gardone Riviera vid Gardasjön, Lombardiet, var en italiensk författare, journalist och pilot.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Efter universitetsstudier i Rom blev D’Annunzio journalist på tidningen Tribuna. Under första världskriget vann han stor berömmelse som flygare. Efter kriget, år 1919, besatte nationalisten D’Annunzio med sin egen frikår staden Fiume (nuvarande Rijeka i Kroatien) som innan dess tillhörde Österrike-Ungern.[13]. D’Annunzio var inte någon ivrig anhängare av Mussolini och fascismen men räknades av dessa ändå som en föregångare. D’Annunzio kallades även för våghals och "ledare".

D’Annunzio debuterade som 1879 med diktsamlingen Primo vere och hade vid 20 års ålder gett ut fem diktsamlingar. Hans mest kända bok är romanen Elden. 1937 blev han invald som president i den Italienska akademien.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Primo vere 1878
  • In memoriam 1880
  • Canto novo 1882
  • Intermezzo di rime 1884
  • Isotteo 1890
  • Chimera 1890
  • Elegie romane 1892
  • Il piacere 1889
    • Njutningslysten (översättning Tom Wilson, Bonnier, 1902)
  • Ginovanni Episcopo 1892
    • Ginovanni Episcopo (översättning E. af D., Wahlström & Widstrand, 1895)
  • L’innocente 1892
    • Oäkta (översättning Tom Wilson, Bonnier, 1902)
    • Den oskyldige (anonym översättning, Åhlén & Åkerlund, 1914)
  • Poema paradisiaco 1893
  • Il trionfo della morte 1894
  • Le vergini delle rocce 1896
  • Il fuoco 1900
    • Elden (öfversättning från italienskan af F., Bonnier, 1901)
    • Elden (översättning Agne Hamrin, Natur och kultur, 1946)
  • I fratelli
  • Sogon d’un mattion di primavera 1897
  • Sogon d’un tramonto d’autunno 1898
  • La città morta 1898
  • La Gioconda 1899
  • Francesca da Rimini 1902
  • La figlia di Iorio 1904
  • La nave 1908
  • Il ferro 1914
  • Italia o morte 1919
  • Italia e vita 1920
  • Notturno 1921
  • Il sudore di sangue 1924
  • Il compagno dagli occhi senza cigli e altri studi del vivere inimitablie 1928

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Käthe Hopps, Gabriele D’Annunzio : heroismer (översättning Lili von Wallenstein, Bokbål förlag, 2014)
  • Göran Hägg, D’Annunzio : dekadent diktare, krigare och diktator (Norstedts, 2015)
  • Magnus Bärtås och Fredrik Ekman, Bebådaren : Gabriele D’annunzio och fascismens födelse (Albert Bonniers förlag, 2017)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ RKDartists, läs online, läst: 1 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 21833, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:D'Annunzio,_Gabriele, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c d e f] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 41, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 421266, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Renzo Frattarolo, Dizionario degli scrittori italiani contemporanei pseudonimi: 1900-1975 : con un repertorio delle bibliografie nazionali di opere anonime e pseudonime, Angelo Longo Editore, 1975, s. 113.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 61061, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b c d] BeWeB, BeWeB person-ID: 1231, läst: 14 februari 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Le virgini delle Rocce (på nederländska), De Lakenhal konstverks-ID: 5083, läs online, läst: 24 maj 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ läs online, storia.camera.it , läst: 8 maj 2019.[källa från Wikidata]
  11. ^ Margherita Besozzi di Castelbarco & Gabriele D’Annunzio, Vito Salierno (red.), Lettere a Fiammadoro, Salerno Editrice, 2001, s. 180.[källa från Wikidata]
  12. ^ läs online, www.ansa.it .[källa från Wikidata]
  13. ^ Lilla Focus, s. 26, uppslagsordet "Annunzio"

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gabriele_D’Annunzio&oldid=51882338”