Garp (adelsätt) – Wikipedia

Garp
Heraldiskt vapen
Ursprung	Tyskland
Inflyttad	till Finland under 1300-talet
† Utslocknad i Sverige
Utslocknad	?

Garp var en svensk medeltida frälseätt. Av namnet att döma härstammar ätten från Tyskland, eftersom garp under medeltiden både i Sverige och Norge var den vanliga benämningen på tyskar. Släkten har kommit till Egentliga Finland redan under 1300-talet.

Tore Garper nämns 1367 i samband med en pantsättning på Åland. Att döma av bland annat namnskicket var han frände, fader eller bror till Anders Garp.

1. Anders Garp är sigillvittne i Åbo 1373. År 1376 kallas han ”Bo Jonssons fogadhe i Löpsta”, det vill säga Lepistö i Virmo socken i Egentliga Finland. Han nämns sista gången 1387 i Stockholm, där han överlåter jord i Finland. Han ägde Storgården i Letala socken, Vias i Tövsala socken samt gods i Vemo socken – allt i Egentliga Finland. Han var förmodligen gift minst två gånger eftersom åldersskillnaden mellan barnen är stor. Han nämns dock efter sin död Sone Sonesson, lagman i Norrfinne, och Greger Andersson till Koskis vidimerar Lars Gunnarssons och Anders Garps den 30/3 1386 utfärdade intyg angående överlåtelse av gods i Helsingeby den 14 mars 1445.^[1]
   1. Sonen Jöns Andersson Garp nämns mellan åren 1373 och 1407.

Anna Jönsdotter Garp, levde 1532, gift med Johan Jakobsson (Görtzhagen) till Sorais i Lemo socken. ^[2] Hon är dotter till en annan Jöns Andersson (Garp), som är en senare ana.

Till ätten hörde även lagmannen Hartvig Jakobsson (ca 1420-1486).^[3] son till Jacob Jönsson (Garp) och Ragnhild Eriksdotter (Sandikaätten).

Hartvig Jakobsson var gift med Ingeborg Magnusdotter (Fleming), dotter till Magnus Klasson Fleming till Villnäs (nämnd 1450, son till Claus Fleming).^[4], väpnare. Gift.^[5]

• Anthoni, Eric (1957). Wernstedt, Folke. red. Garp. Äldre svenska frälsesläkter: ättartavlor. Bd 1. H. 2. Stockholm: Riddarhusdirektionen. sid. 148–155. Libris 12871