Gaston Maurice Julia – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Gaston Maurice Julia
Gustav Herglotz och Gaston Julia.
Född	Gaston Maurice Julia[1] 3 februari 1893[2][3][4] Sidi Bel Abbès[1]
Död	19 mars 1978[2][3][4] (85 år) Paris sjunde arrondissement[5][1], Frankrike
Medborgare i	Frankrike
Utbildad vid	vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris, 1917[5] École normale supérieure, 1914[5] Lycée Janson de Sailly, 1911[5]
Sysselsättning	Matematiker[6], universitetslärare
Befattning
President, Franska vetenskapsakademin (1950–1950)[7]
Arbetsgivare	Collège de France (1917–1918)[8] École normale supérieure (1919–1922)[8] École polytechnique (1919–1937)[8] vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris (1920–1937)[9] École polytechnique (1937–1941)[10] vetenskapsfakulteten i Universitetet i Paris (1941–1964)[10]
Noterbara verk	Juliamängden
Barn	Marc Julia (f. 1922) Sylvestre Julia (f. 1926)
Släktingar	Ernest Chausson[8]
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen (1915) Bordinpriset (1917)[10] Grand prix des sciences mathématiques (1918)[5] Cours Peccot (1919)[5] Prix Francœur (1926)[10] Ponceletpriset (1928)[10] Petit d'Ormoy, Carrière, Thébault-priset (1931)[10] Storofficer av Hederslegionen (1950)[5] Kommendör av Akademiska palmen (1959)
Redigera Wikidata

Gaston Maurice Julia, född 3 februari 1893 i Sidi Bel Abbes i Franska Algeriet, död 19 mars 1978 i Paris, var en fransk soldat och matematiker.

Julia föddes i den algeriska staden Sidi Bel Abbes på den tiden landet var under franskt styre. I sin ungdom intresserade han sig för matematik och musik men hans studier avbröts då Frankrike drogs med i första världskriget. Då blev han inkallad till tjänst i den franska armén. Julia blev svårt skadad i ansiktet och förlorade då sin näsa. Efter ett antal mindre lyckade operationer bestämde sig Julia för att, under resten av sitt liv, använda en läderlapp som täckte den plats där hans näsa en gång suttit.

I slutet av 1920-talet utvecklade han funktioner som en annan fransk matematiker, Pierre Fatou, experimenterat med 15 år tidigare, metoder som itererar enkla komplexvärda funktioner. Julias arbeten glömdes helt bort tills Benoît Mandelbrot nämnde dem i sina arbeten. Han har efter detta fått ge sitt namn åt fraktalen Juliamängden, som bygger på en funktion som först Fatou och sedan Julia utvecklade. Ytterligare en fraktal, Mandelbrotmängden, bygger på denna funktion.

• Matematikens historia