Georg Baselitz – Wikipedia

Georg Baselitz (egentligen Hans-Georg Kern),^[1] född 23 januari 1938, är en av de mest betydande konstnärerna inom neoexpressionismen.^[2][3]

Konstnärsnamnet "Baselitz" kommer av den tyska ort där han växte upp och gick i skola, Deutschbaselitz, som idag är en del av Kamenz i östra Sachsen. År 1956 påbörjade han en utbildning vid en konsthögskola i Weissensee i Östberlin, där han snart tvingades sluta, av politiska skäl. Nästa år fortsatte han istället sin konstnärliga utbildning i Västberlin, vid det som idag heter Universität der Künste. Han kom att bosätta sig i väst, där han också bildade familj. Sedan 2013 bor han med sin fru i Salzburg och är sedan 2015 även österrikisk medborgare.^[4]

Baselitz kom att bli en av de främsta företrädarna för den tyska neoexpressionismen, som i reaktion mot minimalism och konceptuell konst istället sökte ymnigt färgrika och figurativa uttryck, som för betraktaren skulle förmedla en mer direkt känsla.^[3][5] Han var en av de främsta inspiratörerna för de unga tyska konstnärer som i början av 1980-talet bland annat kallades "Die Neuen Wilden – De nya vilda", och ibland räknas han också till dem.^[6][7][8]

År 1969 började Baselitz måla sina motiv upp och ned, med motiveringen att större vikt skulle läggas på upplevelsen av formen och den målade ytan, men på 1980-talet började ämnesinnehållet åter få större vikt.^[7] Ett genomgående tema i hans konstnärskap har varit tyskarnas förhållande till det tunga arvet efter Nazityskland, och även diktaturen i Östtyskland, och han har inte dragit sig för att provocera.^[9]

Baselitz har också arbetat med skulptur, ofta grovhuggna figurer i monumentalformat som ger kraftfullt uttryck.^[7] Även i sina grafiska verk, med trä- och linoleumsnitt, har han gärna arbetat i storformat.^[2]

• Wikimedia Commons har media som rör Georg Baselitz.
  Bilder & media