Gillis P:son Wetter – Wikipedia

Gillis P:son Wetter
Född	12 april 1887[1] Hedvig Eleonora församling[1], Sverige
Död	11 september 1926[1] (39 år) Uppsala[1], Sverige
Begravd	Norra begravningsplatsen[2] kartor
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Teolog
Arbetsgivare	Uppsala universitet
Föräldrar	Gustaf Albert Petersson
Släktingar	Folke P:son Wetter (syskon) Erik Wetter (syskon) Sune Wetter (syskon)
Redigera Wikidata

Gillis Albert Petersson Wetter, född den 12 april 1887 i Stockholm, död den 11 september 1926 i Uppsala, var en svensk teolog.

Wetter var son till Gustaf Albert Petersson och blev teologie licentiat vid Uppsala universitet 1912, docent i religionshistoria och Nya Testamentets exegetik där 1914 och därjämte 1919 tillförordnad lärare i religionshistoria vid Stockholms högskola.

Wetter, som blev teologie hedersdoktor i Köpenhamn 1917, promoverades 1921 i Uppsala till teologie doktor och utnämndes 1923 efter en utdragen och inflammerad tillsättningsprocess, den s.k. Wetterska striden till professor i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet. Wetter företrädde en mycket radikal religionshistorisk uppfattning av nya testamentets tillkomst och menade att dess bakgrund stod att finna i den hellenistiska världen, och inte, som den gängse uppfattningen är, i judendomen.^[3]

I den internationella religionshistoriska forskningen intog Wetter en ansedd plats.

• Det romerska världsväldets religioner vid början af vår tideräkning (1918)
• Altchristliche liturgien (1921-22)
• La danse rituelle dans l'église ancienne (1922)
• Kristendomen och hellenìsmen (1923)
• Johannes' uppenbarelse (1924)
• Hellenismen (i "Natur och kultur" 1926)

• Wetter, Folke Gustaf Petersson i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

• Oloph Bexell, Teologiska fakulteten vid Uppsala universitet 1916–2000. Historiska studier. (Acta Universitatis Upsaliensis. Skrifter rörande Uppsala universitet. C. Organisation och historia 120), Uppsala 2021, sidorna 173–181