Emil Sundberg (justitieråd) – Wikipedia

Emil Sundberg
Född	4 oktober 1863 By församling, Sverige
Död	13 oktober 1952 (89 år)
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Jurist, domare
Befattning
Justitieråd i Högsta domstolen (1906–1933)
Barn	Ulf Sundberg (f. 1919)
Redigera Wikidata

Gustaf Emil Sundberg, född 4 oktober 1863 i By församling, Värmlands län, död 13 oktober 1952, var en svensk jurist, som var justitieråd 1906–1933.

Sundberg blev efter universitetsstudier i Uppsala 1880–1886 och tingstjänstgöring under Svea hovrätt vice häradshövding 1889. Han tjänstgjorde sedan i Svea hovrätt och blev assessor där 1898, expeditionschef i Ecklesiastikdepartementet 1900, häradshövding i Hallands mellersta domsaga 1903 samt justitieråd 1906.

Sundberg nedlade också som kommittéledamot förtjänstfullt arbete på dels maltdryckslagstiftningen, varom han 1900 publicerade en utförlig redogörelse, dels också stiftsstyrelsens organisation, i vilket ämne han medverkade till det 1907 tryckta kommittébetänkandet och författat den detta åtföljande ingående redogörelsen förde ecklesiastika konsistoriernas verksamhet.

• Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 16 juni 1908.^[1]
• Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 5 juni 1915.^[2]

• Sveriges dödbok 1947–2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
• Gustaf Emil Sundberg i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)