Gustav Rose – Wikipedia

Gustav Rose
Född	18 mars 1798[1] Berlin[2]
Död	15 juli 1873[1] (75 år) Berlin[2]
Begravd	Berlin
Medborgare i	Konungariket Preussen
Utbildad vid	Humboldt-Universität zu Berlin[3]
Sysselsättning	Mineralog, kristallograf, universitetslärare, kurator
Arbetsgivare	Universitetet i Wrocław (1822–) Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1826–) Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1832–) Friedrich-Wilhelms-Universität zu Berlin (1839–) Museum für Naturkunde (1856–1873)
Barn	Edmund Rose (f. 1836)
Släktingar	Heinrich Rose (syskon)
Utmärkelser
Utländsk ledamot av Royal Society (1866)[4] Maximiliansorden för konst och vetenskap (1871) Pour le Mérite för vetenskap och konst
Redigera Wikidata

Gustav Rose, född 18 mars 1798 i Berlin, död där 15 juli 1873, var en tysk mineralog, professor; son till Valentin Rose d.y., bror till Heinrich Rose, far till filologen Valentin Rose.

Rose ägnade sig först åt bergsmannabanan, men övergick till mineralogi och geologi. År 1821 arbetade han i Jöns Jacob Berzelius laboratorium i Stockholm, blev 1822 föreståndare för Berlins mineralsamling och 1826 professor i Berlin. Han gjorde i sällskap med Alexander von Humboldt och Christian Gottfried Ehrenberg 1829 en resa till Uralbergen, Altaj och Kaspiska havet, om vilken han utgav en utförlig berättelse. Rose utförde ett stort antal mineralogiska, kristallografiska och petrografiska undersökningar.

• Elemente der Krystallographie (1833, tredje upplagan 1873)
• Mineralogisch-geognostiche Reise nach dem Ural, dem Alai und dem kaspischen Meere (tre band, (1837–1842)
• Über das Krystallisationssystem des Quarzes (1846)
• Das krystallo-chemische Mineralsystem (1852)
• Über die heteromorphen Zustände der kohlensauren Kalkerde (två band, 1856–1859)

• Rose, 4. Gustav i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)