Hamn (mytologi) – Wikipedia

Hamn, hamm eller ham (fornsvenska: hamber, hampn) är i nordisk mytologi, folktro och allmogekultur en gestalt som själen, hågen, kunde uppenbara sig i under en dröm eller i en extas lämnade kroppen. Ordet kommer från fornisländskans hamr: (ett djurs) yttre beklädnad, skyddsande, fylgja.

Man trodde att själen kunde vandra mellan kroppen och olika skepnader genom så kallade "hamnskiften". I synnerhet trollkunniga personer ska ha kunnat försätta sig i sådana tillstånd att de kunde se in i andra världar genom att anta en sådan skepnad. De olika hamnarna kunde vara varghamn, fårahamn (jämför uttrycket "en ulv i fårahamn", en som inte visar sitt rätta jag) eller olika varianter av fjäderhamn, såsom örnhamn, svanhamn (jämför med när Zeus förför Leda) eller falkhamn. Ofta framställs fjäderhamnen närmast som en fjäderskrudsdräkt som man ikläder sig.

Bland asarna är Frejas falkhamn den mest omtalade. Hon lånade ibland ut den till andra gudar när de behövde resa ut i världen. Jättarna Tjatse och Suttung hade en örnhamn.

Tron på hamnskifte försiggick i den svenska allmogekulturen inpå modern tid. Man trodde att illsinnade människor och troll kunde skifta in i hamn av slagbjörnar och vargar för att sedan attackera människor i vrede.^[1]

På den så kallade Dödmansudden vid Hottön i Mörsil, Åre, restes 1935 en minnessten som kallas ”Björnstenen”, vilken sedan 1965 flyttats. Stenen berättar om två personer som stupat till en hamnbjörn 1691. På stenen står det:

• https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1522319/FULLTEXT01.pdf

• Freja
• Hamnskiftare
• Huge
• Idun
• Loke
• Oden
• Sejd

• ”hamn sbst.1”. Svenska Akademiens ordbok (SAOB). saob.se. 1930. https://www.saob.se/artikel/?unik=H_0201-0023.0334&pz=3. Läst 14 mars 2025. 
• Hultkrantz, Åke (1991). Vem är vem i nordisk mytologi : gestalter och äventyr i Eddans gudavärld. Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 47. Libris 7236542. ISBN 9129593956