Hans Eskilsson – Wikipedia

Hans Eskilsson
Hans Eskilsson.jpg
Hans Eskilsson.
Personlig information
Fullständigt namnHans Vimmo Eskilsson
SmeknamnLejonkungen
Födelsedatum23 januari 1966 (58 år)
FödelseortSverige Östersund, Sverige
Längd184 cm
LateralitetHögerfotad
PositionAnfallare / Försvarare
Juniorlag
1973–1975
1976–1983
Sverige Ope IF
Sverige IFK Östersund
Seniorlag*
År
1982–1984
1985–1987
1988
1988–1989
1989–1990
1991
1991
1992–1995
1995
1995–1996
1996–2001
2002–2003
Totalt
Klubb
Sverige IFK Östersund
Sverige IFK Norrköping
Sverige Hammarby IF
Portugal Sporting Lissabon
Portugal Braga
Sverige AIK
Portugal Estoril Praia
Sverige Hammarby IF
Sverige Vasalunds IF
Skottland Hearts
Sverige Hammarby IF
Sverige Östersunds FK
SM (GM)
30 0(21)
57 00(7)
14 00(1)
7 00(1)
22 00(2)
12 00(1)
4 00(0)
73 0(47)
10 00(9)
10 00(2)
97 0(11)
1 00(0)
337 (102)
Landslag
År
1986–1987
1988–1990
1988
Landslag
 Sverige U21
 Sverige
Sverige OS
SM (GM)
12 00(2)
8 00(2)
4 00(1)
Uppdrag som tränare
2002–2003
2004
Sverige Östersunds FK
Sverige Enköpings SK
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Hans Vimmo Eskilsson, född 23 januari 1966[1] i Östersund, Jämtlands län, är en svensk före detta fotbollsspelare.

Eskilsson växte upp i Östersund och 1982, 16 år gammal, tog han första gången en plats i IFK Östersunds A-lag. Som 19-åring kom han till IFK Norrköping där han snabbt etablerade sig i Allsvenskan. 1988 flyttade han till Stockholm och han gjorde omedelbart succé både i klubblaget Hammarby IF, och i svenska landslaget där han debuterade i en träningslandskamp mot Östtyskland i Maspalomas den 12 januari 1988.[2]

Det stora genombrottet för Eskilsson kom på Olympiastadion i Berlin under För-EM påsken 1988, med storspel och målsuccé i A-landslaget mot Sovjetunionen den 2 april. Matchen direktsändes på TV runtom i Europa. Ytterligare ett mål i vänskapslandskampen mot WalesRåsunda 27 april 1988, innebar att Hammarby-forwarden plötsligt var en av Sveriges hetaste anfallare. Efter vårsäsongen med Hammarby och ett mål mot Malmö FF skrevs ett femårskontrakt med Sporting Lissabon, som vid tillfället var i en ekonomisk kris. Eskilsson ingick även i det svenska landslag som kom på femte plats i OS i Seoul i september 1988.[3]

Eskilsson skulle spela sju matcher och göra ett mål för Sporting Lissabon, men det blev minimalt med speltid och det följdes av att han lånades ut till Braga. Den korta landslagskarriären tog slut, efter den åttonde landskampen 17 februari 1990 mot Förenade Arabemiraten, men i allsvenskan blev Eskilsson under 1990-talet en stor profil. Med hjälp av Uefa:s nye president Lennart Johansson fick Eskilsson 1991 dispens att spela i AIK trots att han formellt fortfarande tillhörde Sporting Lissabon. Det blev tre månader i AIK och ett mål mot GIF Sundsvall i allsvenskan. Efter en kort sejour tillbaka i Portugal igen, återvände han till Stockholm och Hammarby. Totalt gjorde Eskilsson 185 matcher i Hammarby och var en publikfavorit genom sin självuppoffrande spelstil. Eskilsson spelade även i Vasalund hösten 1995, erbjöds ett korttidskontrakt och spelade 10 matcher för skotska Hearts. När han var tillbaka i Hammarby 1996 omskolades han de sista åren till försvarare och bildade mittbackspar med Pétur Marteinsson.[4][5][6][7][8]

Den aktiva fotbollskarriären på toppnivå tog slut den 8 maj 2000. Eskilsson och hans Hammarby spelade mot AIK, och ett dubbelt benbrott satte stopp för en karriär som då spänt över nästan 20 år på elitnivå.[9][10]

  • A-landslaget 8 matcher
  • U21-landslaget 16 matcher
  • Allsvenskan 172 matcher

Hans Eskilsson har två barn tillsammans med sin sambo Malin Swedberg.[11] Sonen Williot Swedberg gjorde sin debut i Hammarbys A-lag i Allsvenskan 11 juli 2021.

  1. ^ Folkbokföringsdata. Läst 30 november 2012.
  2. ^ ”svenskfotboll/matchfakta/osttyskland-sverige-landskamper-herr-senior”. Arkiverad från originalet den 21 december 2021. https://web.archive.org/web/20211221135038/https://www.svenskfotboll.se/matchfakta/osttyskland-sverige-landskamper-herr-senior/1568897/. Läst 25 november 2024. 
  3. ^ "Hans Eskilsson". Arkiverad 12 december 2012 hämtat från the Wayback Machine. SOK.se. Läst 30 november 2012.
  4. ^ ”londonhearts.”. https://www.londonhearts.com/scores/newplayers/h01645.html. Läst 25 november 2024. 
  5. ^ ”blatters-fusk-ledde-till-aik-och-bajen-fans-gav-honom-fickpengar”. https://fotbolldirekt.se/2015/06/05/blatters-fusk-ledde-till-aik-och-bajen-fans-gav-honom-fickpengar. Läst 25 november 2024. 
  6. ^ ”titta-har-dyker-hasse-eskilsson-upp-pa-torvallen/”. https://www.op.se/2024-06-14/titta-har-dyker-hasse-eskilsson-upp-pa-torvallen/. Läst 25 november 2024. 
  7. ^ ”svenskfotboll.se/spelarfakta/hans-eskilsson/”. Arkiverad från originalet den 13 november 2022. https://web.archive.org/web/20221113073814/https://www.svenskfotboll.se/spelarfakta/hans-eskilsson/2efbbc4c-a5df-4b12-b51b-01564f761184/. Läst 25 november 2024. 
  8. ^ ”sok.”. https://sok.se/idrottare/idrottare/h/hans-eskilsson.html. Läst 25 november 2024. 
  9. ^ ”eskilsson-oforsakrad-skadad-men-inte-bitter-det-ar-upp-till-varje-spelare-att-se-over-sitt-skydd/”. https://www.dn.se/arkiv/sport/eskilsson-oforsakrad-skadad-men-inte-bitter-det-ar-upp-till-varje-spelare-att-se-over-sitt-skydd/. Läst 25 november 2024. 
  10. ^ Podcast #65: Holmgren möter Hans Eskilsson 18 november 2015.
  11. ^ Thapper, Kenneth (7 januari 2011). ”Hans Eskilsson tillbaka på Parken”. Folkbladet. Arkiverad från originalet den 18 april 2013. https://archive.is/20130418105513/http://www.folkbladet.se/nyheter/default.aspx?articleid=2773299. Läst 30 november 2012. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]