Hans von Bülow – Wikipedia

Hans von Bülow
Hans von Bülow, 1889.
Född	Hans Guido von Bülow 8 januari 1830[1][2][3] Dresden[4]
Död	12 februari 1894[1][2][3] (64 år) Kairo[4]
Begravd	Friedhof Ohlsdorf[5]
Medborgare i	Kungariket Sachsen
Utbildad vid	Leipzigs universitet
Sysselsättning	Kompositör, dirigent[4], pianist[4], musikpedagog
Arbetsgivare	Klindworth-Scharwenka-konservatoriet
Maka	Marie von Bülow Cosima Wagner (g. 1859–1869)[6]
Barn	Daniela von Bülow (f. 1860) Blandine Gravina (f. 1863)
Föräldrar	Karl Eduard von Bülow Franciska Stoll[7]
Utmärkelser
Royal Philharmonic Society Gold Medal (1873)
Redigera Wikidata

För andra betydelser, se Hans von Bülow (olika betydelser).

Hans Guido von Bülow, född 8 januari 1830 i Dresden, död 12 februari 1894 i Kairo, var en legendarisk tysk friherre, dirigent, kompositör och pianist. Han omnämns ofta som den förste moderne dirigenten.

von Bülow var en av de ledande dirigenterna under 1800-talet och har instuderat och dirigerat första uppföranden av Wagners operor Tristan och Isolde (1865 i München), Mästersångarna i Nürnberg (1868 i München) och av Pjotr Tjajkovskijs Konsert i b-moll (i Boston).

von Bülow propagerade även för Richard Strauss kompositioner. Han publicerade vidare Ludwig van Beethovens pianoverk och Frederic Chopins etyder.

1855-64 var han professor vid Sternska konservatoriet i Berlin och 1864-68 hovkapellmästare i München, 1869-72 i Florens och Milano. 1877-1880 var han hovkapellmästare i Hannover, 1880-1885 i Meiningen, och var därefter verksam som dirigent i Berlin och Hamburg med flera städer. Han företog en rad konsertresor i Europa och besökte bland annat Stockholm.

von Bülow var 1859-69 gift med Franz Liszts dotter Cosima, som efter skilsmässa blev Richard Wagners hustru, varefter von Bülow sade upp bekantskapen med den forne vännen och musikerkollegan.

• Musik till Julius Cesar Op.10
• Symfonisk dikt Nirvana Op.20

• Svensk uppslagsbok, Lund 1930