Harley M. Kilgore – Wikipedia

Harley Martin Kilgore, född 11 januari 1893 i Harrison County, West Virginia, död 28 februari 1956 i Bethesda, Maryland, var en amerikansk demokratisk politiker och jurist. Han representerade delstaten West Virginia i USA:s senat från 3 januari 1941 fram till sin död. Han var ordförande i senatens justitieutskott 1955-1956.

Kilgore avlade 1914 juristexamen vid West Virginia University. Han arbetade sedan som advokat och som lärare. Han deltog i första världskriget i USA:s armé och avancerade till kapten. Han befordrades senare till överste i nationalgardet. Han gifte sig 10 maj 1921 med Lois Elaine Lilly. Han arbetade som domare i Raleigh County 1933-1940.

Kilgore bestämde sig för att utmana sittande senatorn Rush D. Holt i demokraternas primärval inför senatsvalet 1940. Kilgore vann primärvalet och sedan själva senatsvalet. Han omvaldes 1946 och 1952. Kilgore vann demokraternas primärval i West Virginia inför presidentvalet i USA 1948 som andra kandidater lät bli att delta i på grund av hans starka ställning i delstaten. Kilgore var en så kallad "favorite son"-kandidat. Strategin bygger ut på att ett parti på delstatsnivå inte vill binda sig bakom en av de ledande kandidaterna i ett nationellt val och vill skicka en delegation till partikonventet som har i praktiken fria händer att välja sin kandidat först på plats. Kilgore hotade inte de ledande kandidaterna i de övriga delstaterna. Harry S. Truman nominerades till sist med en så klar marginal att en liten delstats delegation inte kunde påverka omröstningens utgång.

Kilgores grav finns på Arlingtonkyrkogården.

Externa länkar

Biographical Directory of the United States Congress
Senator Harley Kilgore Collection på West Virginia State Archives
Senator Harley M. Kilgore and Japan's World War II Business Practices - artikel av Robert F. Maddox i West Virginia History nummer 55, 1997
Political Graveyard
Harley M. Kilgores grav på Find a Grave