Harpyja – Wikipedia

	Harpyja; Status i världen: Sårbar
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Harpia
Art	Harpyja; H. harpyja
Vetenskapligt namn
	§ Harpia harpyja
Auktor	(Linné, 1758)
Utbredning
Synonymer
	Vultur Harpyja Linne, 1758 - protonym; Harpya;

För sagoväsendet, se Harpyor.

Harpyja^[2] (Harpia harpyja) är en av världens största örnar som förekommer i den neotropiska regionen i Syd- och Mellanamerika.^[3] Den är störst och kraftfullast av de rovfåglar som lever i regnskog.^[4] Fågeln lever vanligtvis i de övre trädnivåerna i tropisk låglandsregnskog. Habitatförstöring har lett till att arten försvunnit från stora delar av sitt ursprungliga utbredningsområde och den är nästan utrotad från Centralamerika.^[5]

Utseende

Harpyjan har en kroppslängd på cirka en meter, ett vingspann på cirka två meter och en kroppsvikt för honan på mellan sex och nio kg, medan hanen väger 4–4,6 kg. Huvudet pryds av två karakteristiska uppstickande fjädertofsar.

Systematik och utbredning

Harpyjan beskrevs första gången taxonomiskt 1758 av Carl von Linné i hans Systema Naturae som Vultur harpyja,^[6] efter det mytologiska väsendet harpyor.

Harpyja placeras som ensam art i släktet Harpia. DNA-studier visar att dess närmaste släktingar är papuaörn och amazonörn. De tre arterna utgör tillsammans underfamiljen Harpiinae inom familjen hökar. Tidigare brukade harpyjan föras till de så kallade apörnarna, en grupp av ej närbesläktade arter, som likväl liknar varandra på grund av evolutionskonvergens.^[7]

Harpyjan lever i Latinamerika, från södra Mexiko till östra Bolivia, i södra Brasilien och norra Argentina, företrädesvis i låglandsregnskogar.

Föda

Harpyjan är tillsammans med filippinska apörnen den enda fågel som i huvudsak livnär sig på däggdjur. Favoritfödan är sengångare, men även apor, myrslokar, trädpiggsvin och andra stora ryggradsdjur står på menyn. Fågelns näbb är inte mer imponerande än hos till exempel havsörnar, snarare tvärtom, men de extremt kraftiga tarserna och långa vassa klorna utgör dess mycket effektiva vapen. Harpyjan kan lyfta byten upp till två tredjedelar av sin egen vikt, men den kan döda avsevärt större djur än så. Då den flyger nästan lika tyst som ugglor kan den dra stor fördel av överraskningsmomentet. Får fågeln tag i nacken på ett däggdjur är detta nedlagt mycket snabbt. De fem centimeter långa och vassa klorna tränger djupt in i ryggraden och med ett tryck på över 400 N/cm² knäcker den ryggkotor eller sliter sönder ryggradsnerven. Fågeln tros aldrig anfalla större byten framifrån.

Harpyja och människan

Status och hot

Habitatförstöring har lett till att arten försvunnit från stora delar av sitt ursprungliga utbredningsområde och den är nästan utrotad från Centralamerika.^[5] Harpyjan är idag sällsynt, men inte akut utrotningshotad. Någorlunda vanlig är den endast i Amazonas. Harpyjan har jagats bland annat för de vackra huvudfjädrarna som använts som prydnader. IUCN kategoriserar den som sårbar.^[1] Beståndet uppskattas till mellan 100 000 och 250 000 vuxna individer.^[1]

Namn

Trivialnamnet harpyja härstammar från antika grekiskans ἅρπυια och refererar till de mytologiska harpyorna, vindandar som hämtade de döda till Hades, och sades ha örnkroppar och människoansikten.^[8]

I kulturen

Harpyjan är Panamas nationalfågel och finns avbildad på statsvapnet.

Referenser

^ [a b c] BirdLife International 2021 Harpia harpyja . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 24 oktober 2022.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ The illustrated atlas of wildlife. University of California Press. 2009. sid. 115. ISBN 978-0-520-25785-6. https://books.google.com/books?id=NaCbUACCTjAC&pg=PA115
^ [a b] ”It works!”. gaviaoreal.inpa.gov.br. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201144940/http://gaviaoreal.inpa.gov.br/. Läst 25 januari 2014.
^ Linnaeus, C (1758) (på latin). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. 86. ”V. occipite subcristato.”
^ Lerner, Heather R. L.; Mindell, David P. (November 2005). ”Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA”. Molecular Phylogenetics and Evolution 37 (2): sid. 327–346. doi:10.1016/j.ympev.2005.04.010. PMID 15925523. http://www-personal.umich.edu/~hlerner/LM2005.pdf. Läst 31 maj 2011. Arkiverad 6 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.
^ Piper, Ross (2007). Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals. Greenwood Publishing Group. sid. 89. ISBN 978-0-313-33922-6. https://books.google.com/books?id=eqegRf2UstIC&pg=PA89

Externa länkar

Wikispecies har information om harpyja.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör harpyja.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2021 Harpia harpyja . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 24 oktober 2022.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] The illustrated atlas of wildlife. University of California Press. 2009. sid. 115. ISBN 978-0-520-25785-6. https://books.google.com/books?id=NaCbUACCTjAC&pg=PA115

[inpa-5] [a b] ”It works!”. gaviaoreal.inpa.gov.br. Arkiverad från originalet den 1 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140201144940/http://gaviaoreal.inpa.gov.br/. Läst 25 januari 2014.

[6] Linnaeus, C (1758) (på latin). Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata.. Holmiae. (Laurentii Salvii). sid. 86. ”V. occipite subcristato.”

[7] Lerner, Heather R. L.; Mindell, David P. (November 2005). ”Phylogeny of eagles, Old World vultures, and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA”. Molecular Phylogenetics and Evolution 37 (2): sid. 327–346. doi:10.1016/j.ympev.2005.04.010. PMID 15925523. http://www-personal.umich.edu/~hlerner/LM2005.pdf. Läst 31 maj 2011. Arkiverad 6 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.

[Piper2007-8] Piper, Ross (2007). Extraordinary Animals: An Encyclopedia of Curious and Unusual Animals. Greenwood Publishing Group. sid. 89. ISBN 978-0-313-33922-6. https://books.google.com/books?id=eqegRf2UstIC&pg=PA89

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Systematik
Harpyja Status i världen: Sårbar^[1]

Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hökfåglar Accipitriformes
Familj	Hökar Accipitridae
Släkte	Harpia
Art	Harpyja H. harpyja
Vetenskapligt namn
§ Harpia harpyja
Auktor	(Linné, 1758)
Utbredning

Synonymer
Vultur Harpyja Linne, 1758 - protonym Harpya