Hasdingi – Wikipedia

Hasdingi (också Asdingen Hasdingen und Haddingjar) var en del av de vandaliska stammarna under den sena romerska tiden. Vandalerna var ett germanska folk, som sannolikt talade ett östgermanskt språk. Stammen kan spåras tillbaka till den norra kanten av Karpaterna i området för dagens Rumänien och Ungern på 100-talet e.Kr. samtidigt som Przeworskkulturen expanderade till denna region och nämns senare igen i källorna under folkvandringstiden. De första rapporterna om folket skrevs under det romerska imperiets första århundraden i de var då bosatta i det område som nu är Polen, östra Tyskland, Tjeckien och Slovakien.

Historia

Hasdingi är mest kända för en framgångsrik invasion, under Geiserik, av det romerska Nordafrika. De skapade där ett kungarike med huvudstad i Karthago i Tunisien.

Under de markomanniska krigen hjälpte Hasdingi romarna enligt engelska wiki medan de var inblandade i strider med det romerska riket enligt tyska wiki.^[1] De bosatte sig i de karpatiska och pannoniska områdena som ligger i Ungern och Rumänien samtidigt som Przeworskkulturen expanderade till denna region.^[2] I slutet av 200-talet förenades de med den andra vandaliska understammen, Silingen, och invaderade Romarriket omkring år 401. I slutet av 406 deltog de tillsammans med silingiska vandaler, sveber och sarmatiska alaner i övergången av Rhen. Deras kung Godigisel miste livet i strid mot frankerna strax före överfarten. Efter några år i Gallien flyttade dessa folk till den iberiska halvön 409.

Efter några är med plundringar i provinsen Hispania bosatte Hasdingi sig sedan i Gallaecia (Galicien, Asturien och norra Portugal) tillsammans med sveberna. Deras rike var ett av de tidiga barbariska som grundades före det västromerska rikets fall. Gunderik, Godigisels efterträdare som kung av Hasdingi, förlorade sitt rike år 419 efter ett slag vid Nervasosbergen. Vandalerna höll på att vinna slaget mot sveberna. Då blev vandalerna drivna på reträtt av en romersk arme som kom till svebernas undsättning.

År 419 marscherade Gunderic, kungen av Hasdingi med sin armé till Baetica. Där blev han kung över båda grenarna av vandalerna alltså även silingi de kvarvarande alanerna, Hans tidigare rike i Gallecia införlivades i det svebiska riket. Hydatius beskriver i sin krönika inte vad som hände med befolkningen i Hasdingiriket, om de lyckades fly till Baetica eller, vilket var brukligt på den tiden, blev slavar. Gunderic efterträddes av sin bror Geiserik 428 e.Kr. Han ledde sitt folk till Nordafrika där han etablerade ett vandaliskt kungarike i området kring Karthago som varade till 533.

Referenser

^ Cassius Dio 71,12; Petros Patrikios, Fragment 7.
^ Wojciech Nowakoswki: Die Germanen in der polnischen Archäologie. I: Germanen. En arkeologisk inventering. Utgiven av Staatliche Museen zu Berlin och LVR LandesMuseum Bonn. Theiss, Darmstadt 2021, sidorna 465–479, här: sidan 474. Asdingens anknytning till vandalerna finns dock endast i senantika källor.

Vidare läsning

Volker Bierbrauer, Helmut Castritius: Wandalen. Reallexikon der Germanischen Altertumskunde (RGA). 2 upplagan. Band 33, Walter de Gruyter, Berlin/New York 2006.
Maximilian Ihm: uppslagsordet Asdingi. i Paulys Realencyclopädie der classischen Altertumswissenschaft (RE). Band II,2, Stuttgart 1896, Salt. 1528.

[1] Cassius Dio 71,12; Petros Patrikios, Fragment 7.

[2] Wojciech Nowakoswki: Die Germanen in der polnischen Archäologie. I: Germanen. En arkeologisk inventering. Utgiven av Staatliche Museen zu Berlin och LVR LandesMuseum Bonn. Theiss, Darmstadt 2021, sidorna 465–479, här: sidan 474. Asdingens anknytning till vandalerna finns dock endast i senantika källor.

[1]

[2]