Helmer Falk – Wikipedia

Carl Helmer Falk
Information
Född17 september 1829
Norra Råda socken, Sverige
Död19 oktober 1917 (88 år)
Hakarps församling (Huskvarna)
I tjänst förSverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1848-1892
GradÖverste

Carl Helmer Falk, född 17 september 1829 i Norra Råda socken, Värmlands län, död 19 oktober 1917 i Hakarps församling, Jönköpings län, var en svensk militär och politiker. Han var son till Herman Adolph Falk och bror till Otto Falk.

Falk blev fänrik i Armén 1848. Han befordrades till löjtnant 1850, till kapten 1863, till major 1871, till överstelöjtnant 1873 och till överste 1881.

Falk inledde sin militära karriär i Armén vid Närkes regemente (I 21). Åren 1871–1873 var han bataljonschef för Hallands infanteribataljon (I 28). Åren 1873–1875 var han regementschef för Värmlands fältjägarregemente (I 26). Åren 1876–1881 var han kårchef för Värmlands fältjägarkår (I 26). Åren 1881–1892 var han regementschef för Värmlands regemente (I 22).

Åren 1892–1903 var han ledamot vid Krigshovrätten. Som riksdagsman var han ledamot av första kammaren 1885–1901, invald i Värmlands läns valkrets. Han invaldes i Krigsvetenskapsakademien 1874.

  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. sid. 70. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
Företrädare:
Fridolf Helin
Chef för Värmlands fältjägarkår
1873–1881
Efterträdare:
Edward Kuylenstierna
Företrädare:
Johan Henrik Lemke
Chef för Värmlands regemente
1881–1892
Efterträdare:
Ernst August Winroth