Hemming Sten (journalist) – Wikipedia

Hemming Sten
Född11 januari 1925[1]
Sollefteå[2], Sverige
Död14 april 1989[1] (64 år)
BegravdVästra Vingåkers kyrkogård[3]
Medborgare iSverige
SysselsättningJournalist
ArbetsgivareExpressen
FöräldrarHemming Sten[2]
Magdalena Botilda Sten[2]
Redigera Wikidata

Hemming Sten, född 11 januari 1925 i Sollefteå,[4] död 14 april 1989 i Västra Vingåker,[5] var en svensk journalist, TV-recensent och författare. Han var i första hand var verksam på kvällstidningen Expressen. Sten var son till riksdagsmannen Hemming Sten.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Åren 1948–1949 var Hemming Sten ordförande i Socialdemokratiska studentförbundet. Han blev filosofie kandidat 1949 och arbetade mellan 1947 och 1950 som redaktör på tidskriften Libertas. Efter några år som radio- och litteraturkritiker på Stockholms-Tidningen knöts han år 1953 till Expressens kulturredaktion. Mellan 1964 och 1966 var han redaktionschef på Förenade Landsortstidningar, FLT, och därefter kulturredaktör på Norrköpings Tidningar-Östergötlands Dagblad, NTÖD.

År 1967 återvände han till Expressen som TV-krönikör, en post han hade till 1982. Fram till 1989 var han TV-krönikör i Svenska Dagbladet.[6] Han var även, från 1972, knuten till Veckojournalen.[4]

Hemming Sten var även författare och skrev böcker både om mediepolitik, till exempel Monopol-TV eller frihet i etern? (Cavefors, 1962), och golf, bland andra Stockholms äldsta golfbanor (Höjering, 1989) och Stora golfboken (Norstedts, 1988).[7]

Under sin tid på Expressen drev Hemming Sten en linje mot det dåvarande etermediemonopolet och ställde "frihet i etern" mot "monopol-TV".[8] Myggans nöjeslexikon skriver att han "såg monopolet som roten till dålig radio och TV och sig själv som tittarnas ombudsman".[6] Hemming Sten är begravd på Västra Vingåkers kyrkogård.[9]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Gravar.se, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Paul Harnesk (red.), Vem är Vem? : Stor-Stockholm 1962, 1962, s. 1207, läs onlineläs online, läst: 4 juni 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gravar.se, läs online, läst: 19 november 2023.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Vem är det: svensk biografisk handbok. 1977. Stockholm: Norstedt. 1976. Libris 3681523. ISBN 91-1-766022-X (inb.) 
  5. ^ Andersson Sigrid, red (1990). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1991. Stockholm: Norstedt. Libris 8261512. ISBN 91-1-893172-3 (inb.) 
  6. ^ [a b] Ericson Uno, Engström Klas, red (1993). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 13, Rundr-Tall. Höganäs: Bra böcker. Libris 7665091. ISBN 91-7752-271-0 (Wiken (Bra böcker (inb. (Inb.) 
  7. ^ Hemming Stens bibliografi, Libris.kb.se
  8. ^ Hadenius, Stig (1998). Kampen om monopolet: Sveriges radio och TV under 1900-talet. Stockholm: Prisma. Libris 8357983. ISBN 91-518-3431-6 (inb.) 
  9. ^ Gravar.se


Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Hemming_Sten_(journalist)&oldid=51127570”