Herdepipare – Wikipedia

Herdepipare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult i sommardräkt
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
FamiljPipare
Charadriidae
SläkteAnarhynchus
ArtHerdepipare
A. pecuarius
Vetenskapligt namn
§ Anarhynchus pecuarius
AuktorTemminck, 1823
Synonymer
  • Helenaegialus pecuarius
  • Charadrius pecuarius
  • Kittlitzstrandpipare

Herdepipare[2] (Anarhynchus pecuarius), även kallad kittlitzstrandpipare,[3] är en afrikansk vadarfågel i familjen pipare.[4] Den är en fåtalig gäst i Europa, med fynd i Medelhavsområdet men även så långt norrut som Norge. Beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läten

[redigera | redigera wikitext]

Herdepipare är en liten strandpipare (14-16 centimeter) med en mycket karakteristisk huvudteckning i sommardräkt: vit panna, nacke och strupe, gråbrun hjässa samt svart tygel och ett svart diadem. Undersidan är orangetonad, medan ovansidan i alla dräkter är ovanligt kontrastrik. I vinterdräkt är den svårare att skilja från svartbent strandpipare, men har längre ben än denne som sticker ut bakom stjärten i flykten. Vidare är den tydligt beigetonad på nackkrage, ögonbryn och bröst. Arten är tystlåten, men kan låta höra torra "drrr" och korta "tjick".[3]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Herdepipare förekommer i Afrika söder om Sahara, i nordöstra Egypten och på Madagaskar.[4] Fågeln har även observerats i Europa i Spanien, Frankrike, Norge, Cypern och Grekland.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillgörighet

[redigera | redigera wikitext]

Herdepipare placeras traditionellt, liksom de flesta pipare, i det stora släktet Charadrius. Flera genetiska studier har dock visat att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar. Istället är en stor grupp strandpipare, däribland herdepipare, närmare släkt med vipor i Vanellus och andra udda pipare som australiska inlandspiparen (Peltohyas australis) och arten snednäbb i Nya Zeeland (Anarhynchus frontalis) än med typarten för släktet större strandpipare.[6][7][8] Tongivande Clements m.fl. implementerade 2023 dessa resultat i sin systematik, vilket medfört att denna grupp lyfts ur Charadrius och istället förenats med snednäbben i släktet Anarhynchus.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln uppträder på dyiga bankar, flacka kuster, vid dammar och liknande.[3] Boet placeras direkt på marken och består av en uppskrapad grund grop.[9] Den lägger vanligtvis två ägg som ruvas av båda föräldrarna i 22-28 dagar.[9] Båda föräldrarna tar hand om ungarna som blir flygga efter cirka 25 dagar.[9] Vid goda förutsättningar lägger den två kullar per häckningssäsong.[9]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, med okänd utveckling .[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Egypten beskrivs den som lokalt allmän.[3]

Fågeln kallas även kittlitzstrandpipare, hedrande Friedrich Heinrich von Kittlitz (1799-1874), friherre och kapten i preussiska armén, tillika upptäcktsresande, konstnär och ornitolog.[10] Den tilldelades dock 2024 ett mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Charadrius pecuarius Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024. 
  3. ^ [a b c d] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 140-141. ISBN 978-91-7424-039-9 
  4. ^ [a b] Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
  5. ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6 
  6. ^ Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
  7. ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
  8. ^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159. [PDF https://eprints.whiterose.ac.uk/90572/3/WRRO_90572.pdf]
  9. ^ [a b c d] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]