Herman Falk (politiker) – Wikipedia

Herman Falk
Konsultativt statsråd
Tid i befattningen 30 mars 1917–19 oktober 1917
Monark	Gustaf V
Statsminister	Carl Swartz
Född	26 juli 1869 Norra Råda socken, Sverige
Död	24 december 1919 (50 år) Stockholm, Sverige
Politiskt parti	Opolitisk
Ministär	Regeringen Swartz

Herman Otto Falk, född 26 juli 1869 i Norra Råda, Värmland, död 24 december 1919 i Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman. Han var sonson till Herman Adolf Falk, son till Otto Falk och bror till Erik Falk.

Falk blev juris kandidat vid Lunds universitet 1894, tjänstgjorde sedan i och under Svea hovrätt samt i Kammarkollegium, 1898–1903 även som sekreterare hos flera riksdagsutskott, blev sekreterare hos Försäkringsinspektionen 1903 samt innehade därefter åtskilliga förordnanden inom lagstiftningsarbetet. År 1911 blev han ledamot i Justitiedepartementets lagavdelning och 1914 byråchef för lagärenden i samma departement; under tiden erhöll han fullmakt som revisionssekreterare (1911) och som häradshövding i Kinds och Redvägs domsaga (1914).

Falk utnämndes till regeringsråd 1916. I Swartzska ministären (30 mars–19 oktober 1917) var han konsultativt statsråd. Efter ministärens avgång förordnades han att i den så kallade processkommissionen verkställa utredning om en rättegångsreform och utsågs 1919, kort före sin död, till kommissionens ordförande. Han utgav Om ideella föreningar, inledning till promemoria för föredragning... af förslag till lag om registrerade föreningar (1908).

Herman Falk är begravd på Norra Råda kyrkogård.

• Riddare av Nordstjärneorden, 1909.^[1]

• Falk, 1. Herman Otto i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
• Herman Falk på Gravar.se