Holmgång – Wikipedia

Holmgång (fornnordiska: hólmganga) var en typ av envig (tvekamp) eller duell i nordisk forntid på liv och död, och ett vedertaget sätt att lösa rättsliga tvister. Detta skulle vanligtvis äga rum på en holme (eller noga avgränsad yta), därav namnet.^[1]

Holmgångar nämns bland annat av Egil Skallagrimsson, och reglerades av Hednalagen.

Den som nekade en utmaning till holmgång kunde bli förklarad niding. Vinnaren kunde ibland ha rätt till förlorarens hustru och ägodelar. Enligt isländska sagor fanns krigare som reste runt och missbrukade rätten att utmana män på holmgång, för att besegra flera män och lägga beslag på allt vad de ägde.

Kung Harald Hen inför en by lag i slutet av 1070-talet som förbjuder holmgång. I sin plats vill han att dom stridande istället uppvisar orsaken till deras konflikt i en domstol. ^[2]

Idag avser ordet en mycket hårdhänt eller blodig kamp.^[1]

• Holmgång i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)