Capetinger – Wikipedia

Den capetingiska dynastin, Huset Capet, capetingerna, avlöste den karolingiska dynastin på den franska tronen. De styrde Frankrike 987–1328.^[1]

Huset Capet härstammar från Robert den starke (död 868) som var greve över Anjou och Blois. Hans sonsons son var Hugo Capet som blev vald till fransk kung 987.^[2]

Efter 1328 härstammade Frankrikes kungar från de capetingiska sidogrenarna Valois och Bourbon fram till 1848, med avbrott för franska revolutionen.^[2] Idag regerar capetingerna i Spanien och Luxemburg. Husets överhuvud är prins Luis Alfonso de Borbón (född 1974), sonsons son till kung Alfonso XIII av Spanien.

• 987–996 Hugo Capet^[3]
• 996–1031 Robert den fromme^[4]
• 1031–1060 Henrik I^[5]
• 1060–1108 Filip den kärleksfulle^[6]
• 1108–1137 Ludvig den tjocke^[7]
• 1137–1180 Ludvig den unge^[8]
• 1180–1223 Filip II August^[9]
• 1223–1226 Ludvig lejonet^[10]
• 1226–1270 Ludvig den helige^[11]
• 1270–1285 Filip den djärve^[12]
• 1285–1314 Filip den sköne^[13]
• 1314–1316 Ludvig den trätgirige^[14]
• 1316–1316 Johan den postume^[14]
• 1316–1322 Filip den långe^[15]
• 1322–1328 Karl den sköne^[16]

År 1328 blev äldsta linjen av capetingerna utan manliga arvtagare.^[16] Frankrike följde den saliska lagen som förbjöd kvinnlig tronföljd och adeln valde därför till ny kung Filip av Valois från en yngre gren.

• Lista över Frankrikes regenter