French
DeutschHydrophis platurus – Wikipedia
| Hydrophis platurus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Giftsnokar Elapidae |
| Underfamilj | Havsormar Hydrophiinae |
| Släkte | Hydrophis |
| Art | Hydrophis platurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hydrophis platurus | |
| Auktor | Linné 1766 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
| Pelamis platurus SMITH 1943[2] Hydrus platurus BOULENGER 1896[3] Hydrophis (pelamis) bicolor FISCHER 1855[4] Pelamis bicolor DUMÉRIL 1854[5] Pelamis bicolor DUMÉRIL 1854[5] Pelamis ornata GRAY 1842[6] Hydrophis pelamis SCHLEGEL 1837[7] Pelamis schneideri RAFINESQUE 1817[8] Pelamis platuros DAUDIN 1803 Pelamis bicolor SCHNEIDER 1799[9] Hydrus bicolor SCHNEIDER 1799[9] Anguis platura LINNAEUS 1766[10] Pelamis platura[10] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Gulmagad havsorm (Hydrophis platurus[11]) är en ormart som beskrevs av Linné 1766. Hydrophis platurus ingår i släktet Hydrophis och familjen giftsnokar och underfamiljen havsormar.[12][11] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[12]
Hydrophis platurus är mycket giftig och lever från Indiska oceanen till Mellan- och Sydamerika. Ormens kropp är hoptryckt från sidorna med en välavgränsad, tillplattad stjärt. Översidan är svart, undersidan gulvit. [13] Honor är vanligen 88 cm långa, inklusive en 9 cm lång svans. Hannar är med en absolut kroppslängd av 72 cm och en svanslängd av 8 cm lite mindre.[11] Enskilda exemplar kan bli 113 cm långa.[14] Oberoende av det svenska namnet kan undersidan vara brunaktig. Det kan även finnas svarta fläckar på undersidan eller den ljusa färgen når upp till ovansidan.[11]
Denna havsorm vistas i tropiska och subtropiska områden. Den håller till nära kusten.[14]
Gulmagad havsorm är aktiv på dagen och den vilar under natten på havets botten. Med mer eller mindre jämna mellanrum kommer den upp till vattenytan för andning. Det kan ligga 1,5 till 3,5 timmar mellan två andhämtningar. Arten har i viss mån förmåga att uppta syre från vattnet genom huden. Saltet från havsvattnet avsöndrar den med hjälp av en körtel som ligger under tungan. Denna havsorm rör sig oftast med hjälp av havsströmmar men när den använder sin tillplattade svans som paddel når den större hastigheter. När ormen hamnar på stranden är den ganska hjälplös.[14]
Födan utgörs främst av fiskar. Honan föder 5 till 6 månader efter parningen upp till 10 levande ungar per (ovovivipari) kull. Individer i fångenskap blev lite över 2 år gamla.[14]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2010 Pelamis platura Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Smith, M.A. (1943) The Fauna of British India, Ceylon and Burma, Including the Whole of the Indo-Chinese Sub-Region. Reptilia and Amphibia. 3 (Serpentes)., Taylor and Francis, London. 583 pp.
- ^ Boulenger, G.A. (1896) Catalogue of the snakes in the British Museum, Vol. 3., London (Taylor & Francis), xiv + 727 pp.
- ^ Fischer, J. G. (1855) Die Familie der Seeschlangen systematisch beschrieben von J.G. Fischer Dr., ordentl. Lehrer der Realschule des Johanneums. In: Zu der öffentlichen Prüfung, welche mit den Zöglingen der Realschule Dienstag und Mittwoch , den 25. und 26. September 1855, vor, Hamburg Johann August Meissner, 68 pp.
- ^ [a b] Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
- ^ Gray, J. E. (1842) Monographic Synopsis of the Water Snakes, or the Family of Hydridae., The Zoological Miscellany: 59-68.
- ^ Schlegel, H. (1837) Essai sur la physionomie des serpens. Partie Générale: xxviii +251 S. + Partie Descriptive: 606 S. + xvi., La Haye (J. Kips, J. HZ. et W. P. van Stockum)
- ^ Rafinesque, C.S. (1817) Dissertation on water snakes, sea snakes and sea serpents., American Month. Mag. Crit. Rev. 1: 431-436
- ^ [a b] Schneider, J. G. (1799) Historiae Amphibiorum narturalis et literariae. Fasciculus primus, continens Ranas. Calamitas, Bufones, Salamandras et Hydros., Jena, 266 S.
- ^ [a b] Linnaeus, C. (1766) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio duodecima, reformata., Laurentii Salvii, Stockholm, Holmiae. 1-532 pp.
- ^ [a b c d] TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2016 Hydrophis platurus
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pelamis+platura/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Bra Böckers lexikon, 1978.
- ^ [a b c d] Jennifer Liptow (22 oktober 1999). ”Yellowbelly Sea Snake” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pelamis_platura/. Läst 16 mars 2017.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Hydrophis platurus.
Wikispecies har information om Pelamis platura.
