French
DeutschIlse Hayes – Wikipedia
| Ilse Hayes | |
| Född | 30 augusti 1985 (39 år) Johannesburg, Sydafrika |
|---|---|
| Medborgare i | Sydafrika |
| Utbildad vid | Universitetet i Stellenbosch  |
| Sysselsättning | Friidrottare |
| Redigera Wikidata | |
| Ilse Hayes | ||
| Parafriidrott, damer | ||
Nation:  Sydafrika | ||
|---|---|---|
 Paralympiska medaljer | ||
| Brons | Aten 2004 | 400 m T13 |
| Guld | Peking 2008 | Längdhopp F13 |
| Silver | Peking 2008 | 100 m T13 |
| Guld | London 2012 | Längdhopp F13 |
| Silver | London 2012 | 100 m T13 |
| Silver | Rio de Janeiro 2016 | 100 m T13 |
| Silver | Rio de Janeiro 2016 | 400 m T13 |
| Världsmästerskap | ||
| Guld | Lille 2002 | 400 m T13 |
| Brons | Lille 2002 | 100 m T13 |
| Brons | Assen 2006 | 200 m T13 |
| Brons | Assen 2006 | 400 m T13 |
| Guld | Christchurch 2011 | 100 m T13 |
| Guld | Christchurch 2011 | Längdhopp T13 |
| Brons | Christchurch 2011 | 200 m T13 |
| Guld | Lyon 2013 | Längdhopp T13 |
| Silver | Lyon 2013 | 100 m T13 |
| Guld | Doha 2015 | 100 m T13 |
| Guld | Doha 2015 | 200 m T13 |
| Silver | London 2017 | 100 m T13 |
| Silver | London 2017 | 200 m T13 |
Ilse Hayes, även känd som Ilse Carstens, född 30 augusti 1985 i Johannesburg, Sydafrika,[1] är en paralympisk friidrottare som tävlar främst i kategori T13, sprintevenemang. Hayes har tävlat för sitt land vid fyra paralympiska sommarspel som börjar med Paralympiska sommarspelen 2004 i Aten, Grekland. Hon har vunnit medaljer vid vart och ett av de fyra sommarspelen inklusive två guldmedaljer, båda i längdhopp: i Peking (2008) och London (2012). Förutom sina paralympiska framgångar har Hayes vunnit flera medaljer på världsmästerskapsnivå.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Barndom och ungdom
[redigera | redigera wikitext]Vid elva års ålder fick Hayes diagnosen Stargardts sjukdom, en ärftlig form av juvenil makuladegeneration, som orsakar progressiv synförlust.[2] Hayes utbildades vid University of Stellenbosch, där hon studerade idrottsvetenskap och pediatrik.[3] Hon är gift med Cassie Carstens och de bor i Stellenbosch.[4]
Friidrottskarriär
[redigera | redigera wikitext]Hayes tog sig in på den internationella sportscenen när hon deltog i IPC:s VM i friidrott 2002 i Lille, Frankrike. Hon deltog i tre tävlingar i T13-kategorin, vann guld på 400 meter sprint och ett brons på 100 meter. Hon deltog också i längdhopp, men hennes bästa distans på 4,93 gjorde att hon hamnade strax utanför medaljpositionerna på fjärde plats.[4] Detta ledde henne till Paralympiska sommarspelen 2004 i Aten, där hon tog sin första paralympiska medalj, ett brons i 400 meter T13-tävling för damer. Hon slutade också femma i T13-tävlingen för 100 meter damer.[5]
2006 gick Hayes in på sitt andra världsmästerskap, den här gången i Assen i Nederländerna. Hon tog ytterligare två bronsmedaljer, nu blev det i 200 och 400 meter sprint. Hon förbättrade sitt längdhoppsresultat från fyra år tidigare, genom att lägga upp en sträcka på 5,19, men hon lyckades fortfarande komma upp på prispallen.[6] Hayes största framgång hittills kom två år senare vid Paralympiska sommarspelen 2008 i Peking, då hon vann sin första guldmedalj. Där vann hon förstaplatsen i längdhopp och noterade ett segerhopp på 5,68 vid sitt fjärde försök att slå Greklands Anthi Karagianni, som kom på andra plats med 5 centimeter.[7] Hayes tog också en silvermedalj från Peking från 100 meter sprint.[8]
Vid IPC-världsmästerskapet i friidrott i Christchurch 2011 lade Hayes längdhoppstiteln till sina paralympiska framgångar. Ett hopp på 5,80 meter gav henne guld,[9] och en andra topplacering på prispallen följde, med en seger på 100 meter sprint.[10] Hayes hade sedan ytterligare framgångar vid Paralympiska sommarspelen 2012 i London och försvarade framgångsrikt sin längdhoppstitel. Hon dominerade fältet och slog sin närmaste rival, Algeriets Lynda Hamri, som kom på andra plats.[11] Hayes fick också en silvermedalj på T13 100 meter i London.[3] 2013 tilldelades Hayes Ikhamangaorden (silver) av president Jacob Zuma;[11] för hennes modiga och obevekliga strävan efter fullkomlighet och hennes otroliga fysiska uthållighet.[3] Inför Paralympiska sommarspelen 2016 deltog Hayes i ytterligare två IPC-VM. Hon vann totalt fyra medaljer, guld i längdhopp [12], silver på 100 meter i Lyon 2013 [13] och dubbelguld på 100 och 200 meter sprint under Världsmästerskapen 2015 i Doha.[5] Hayes kunde inte försvara sin längdhoppstitel en andra gång, eftersom T13-evenemanget togs bort från schemat för Paralympiska sommarspelen 2016 i Rio. Trots detta bakslag vann hon två silvermedaljer, på 100 och 400 meter T13-spurter.[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Isle Hayes, 28 september 2021.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Athlete Profile: Hayes, Ilse” (på engelska). Internationella paralympiska kommittén. https://www.paralympic.org/static/info/doha-2015/ENG/ZB/ZBB101A_QA2015AT@@@@@@@ENG_number=2244.htm. Läst 28 september 2021.
- ^ Gaffey, Conor (9 mars 2016). ”Rio 2016 Paralympics: Third Time Lucky for South Africa’s Top Female Sprinter?” (på engelska). europe.newsweek.com. http://europe.newsweek.com/rio-2016-paralympics-third-time-lucky-south-africas-fastest-female-sprinter-494752?rm=eu. Läst 28 september 2021.
- ^ [a b c] ”Ilse Hayes” (på engelska). The Precidency. Arkiverad från originalet den 29 september 2021. https://web.archive.org/web/20210929110402/http://www.thepresidency.gov.za/national-orders/recipient/ilse-hayes. Läst 29 september 2021.
- ^ [a b] Masango, Sibusio (14 januari 2019). ”Arkiverade kopian” (på engelska). Rise n’ shine. Arkiverad från originalet den 29 september 2021. https://web.archive.org/web/20210929110353/http://risenshine.org.za/2019/01/14/ilse-hayes-urges-disability-athletes-to-overcome-adversity/. Läst 28 september 2021.
- ^ [a b c] ”Ilse Hayes South Africa” (på engelska). International Paralympic Committee. https://www.paralympic.org/ilse-hayes. Läst 28 september 2021.
- ^ ”IPC Athletics World Championships Assen 2006” (på engelska). team-thomas.org. https://www.team-thomas.org/res06/records_Assen.pdf. Läst 28 september 2021.
- ^ ”Ilse Hayes of South Africa wins Women's Long Jump F13 gold” (på engelska). china.org.cn. http://www.china.org.cn/paralympics/2008-09/12/content_16444418.htm. Läst 28 september 2021.
- ^ ”Everything goes as usual in rain” (på engelska). Xinhua. 16 september 2009. https://www.chinadaily.com.cn/paralympics/2008-09/16/content_7032314_5.htm. Läst 28 september 2021.
- ^ ”IPC Athletics World Championship, Day 6, 27 January 2011” (på engelska). PhotoSport. https://photosportnz.photoshelter.com/image/I00006ZH2woksJ5E. Läst 29 september 2021.
- ^ ”Ilse eyes more medals” (på engelska). Team South Africa. https://www.teamsa.co.za/ilse-sets-sights-on-more-ipc-medals/. Läst 29 september 2021.
- ^ [a b] ”Five facts about…..South Africa’s Ilse Hayes” (på engelska). Paralympic.org. 13 oktober 2015. https://www.paralympic.org/news/five-facts-about-south-africa-s-ilse-hayes. Läst 29 september 2021.
- ^ ”Lyon 2013 - Day six morning review” (på engelska). Paraolympic.or. 25 juli 2013. https://www.paralympic.org/news/lyon-2013-day-six-morning-review. Läst 29 september 2021.
- ^ ”Hayes Treasures IPC Lyon Medals” (på engelska). gsport.co.za. 27 juli 2013. https://gsport.co.za/hayes-treasures-ipc-lyon-medals/. Läst 29 september 2021.