Imperativ programmering – Wikipedia

Imperativ programmering är ett programmeringsparadigm inom vilket ett datorprogram programmeras som en sekvens satser (uttryckta i imperativ form). Motsatsen är deklarativ programmering. Enkelt uttryckt så måste programmeraren ange i vilken ordning instruktionerna ska utföras.

År 2010 var majoriteten av alla programspråk imperativa.^[1]

I allmänhet har ett språk för imperativ programmering:

• En huvudslinga som löps igenom från början till slut.
• Diverse underprogram, kallade procedurer, funktioner eller subrutiner, som anropas från huvudprogrammet eller från andra procedurer.

De imperativa programspråken är nära kopplade till von Neumann-arkitekturen.

I funktionella språk införs ibland imperativa element av prestandamässiga skäl. Sådana prestandaproblem kan till exempel vara stor förbrukning av minne.^{[källa behövs]}

• C++
• Modula
• ADA
• Fortran