Individualanarkism – Wikipedia

	Om den politiska teorin:; Anarkism
	Anarkistiska riktningar
	Agorism; Anarkafeminism; Anarkopacifism; Anarkosyndikalism; Anarkokapitalism; Anarko-naturism; Anarko-primitivism; Egoistisk anarkism; Grön anarkism; Individualanarkism; Insurrektionell anarkism; Kommunalism; Kristen anarkism; Mutualism; Panarkism; Plattformism; Queeranarkism; Social anarkism
	Anarkister
	Michail Bakunin; Murray Bookchin; Noam Chomsky; Voltairine de Cleyre; Emma Goldman; Albert Jensen; Pjotr Kropotkin; Errico Malatesta; Pierre-Joseph Proudhon; Murray Rothbard; Lysander Spooner; Benjamin Tucker;
	Tidskrifter
	Arbetaren; Brand; Direkt aktion; Storm; Yelah;
	Grupper
	SAC Syndikalisterna; Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund; Syndikalistiska Grupprörelsen; Syndikalistiska ungdomsförbundet;
	Metoder
	Anarkistisk ekonomi; Arbetarråd; Arbetskritik; Civil olydnad; Civilt motstånd; Direkt aktion; Ekonomikritik; Generalstrejk; Husockupation; Kontraekonomi;
	redigera

Individualanarkism är en av de två klassiska anarkistiska riktningarna; social anarkism är den andra.

Bakgrund

Precis som för socialanarkismen, bekämpas klassamhället och kapitalismen såväl som staten, religionen och auktoriteter i stort. Men istället för idealiserandet av kollektivet betonar de flesta individualanarkister individen som samhällets bas, varvid de skiljer sig rent organisatoriskt från socialanarkisterna. Vidare tror de, till skillnad från socialanarkisterna, på den fria marknaden. Den fria marknad som åsyftas är inte den samma som den kapitalistiska, utan en marknad utan ränta, patent och statliga regleringar, även kallad mutualism. Mutualismen är således individualanarkismens ekonomiska system. Som i fallet med andra socialistiska riktningar baseras ideologin på arbetsvärdeteorin. Visionen är, för flertalet, att samhället gradvis skall förändras inifrån genom byggandet av alternativa ekonomier, s.k. gradualism, så att våldsamma revolutioner kan undvikas. Individualanarkismen har en vidd från den mer sociala mutualismen av Proudhons snitt via Tuckers individuella mutualism till Stirners strängt egocentrerade anarkistiska version. Inom tankefältet finns pacifister, gradualister, revolutionära och nihilister.

Inriktningens företrädare har många gånger setts som avfällningar från socialismen, trots att deras idéer, speciellt Proudhons, ligger till grund för socialanarkismen genom de federalistiska organisationsprinciperna. Många individualanarkister kallar sig inte socialister på grund av förtryck som statssocialismen utövat, men i praktiken är de socialister eftersom de har samma slutmål som övriga riktningar, nämligen klassamhällets upplösning. Misstron mot såväl dogmer som elitism är påtaglig i individualanarkismen, därmed också mot stora delar av vänsterrörelsen.^[1]

Betydande historiska tänkare inom individualanarkismen är William Godwin, Pierre-Joseph Proudhon, Max Stirner och Benjamin Tucker. Kevin Carson är en nutida individualanarkist som bl.a. skrivit den första mutualistiska och anarkistiska kritiken av den politiska ekonomin på 100 år Studies in Mutualist Political Economy (2007).

Historia

William Godwin anses vara den första tänkare som filosofiskt drog upp konturerna för anarkismen, även om han själv inte kallade sig för anarkist. Under 1830-talet utvecklades den praktiska anarkismen av Josiah Warren i USA, och något senare av Proudhon i Frankrike. I Tyskland utvecklades den filosofiska anarkismen vidare av Stirner, en samtida till Proudhon. Proudhon och Warren förespråkade mutualistisk ekonomi, medan Stirner mer förespråkade ett slags existentialism. Vid denna tid fanns ingen skillnad mellan individualism och kollektivism, även om Stirner kritiserade Proudhon för hans socialism. Delningen mellan individualism och kollektivism i rörelsen kom först senare med Michail Bakunin. Proudhon var den första anarkistiska tänkare som öppet kallade sig för anarkist. Han blev en oerhört viktig influens för senare anarkistiska riktningar, och av många anses han vara den främste.

I USA utvecklades anarkismen initialt oberoende av den europeiska rörelsen, där den uppdelades i en fåra med betoning på naturrätt som bas, med tänkare som Lysander Spooner och Henry David Thoreau, och en med betoning på mutualism, med tänkare som Josiah Warren m.fl. under 1800-talet. Benjamin Tucker syntetiserade senare Warrens och Proudhons mutualism med Stirners egoism, varvid individualanarkismen tog ett steg från den sociala anarkismen, men också ett steg från den tidigare naturrättsfåran, som dock finns kvar i rörelsen och även återfinns i grön anarkism.

Kända individualanarkistiska tänkare

Se även

Referenser

^ Benjamin Tucker, State Socialism and Anarchism: How far they agree, and wherein they differ Arkiverad 17 januari 1999 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkar

Teori

Övrigt

[tucker-1] Benjamin Tucker, State Socialism and Anarchism: How far they agree, and wherein they differ Arkiverad 17 januari 1999 hämtat från the Wayback Machine.

[1]