Inkomstelasticitet – Wikipedia

Inkomstelasticitet är ett nationalekonomiskt mått som visar hur efterfrågan påverkas av förändringar i inkomst.[1] Inkomstelasticiteten räknas ut genom att dela den procentuella förändringen av den efterfrågade mängden med den procentuella förändringen av inkomsten.

Normala varor har ett positivt värde[1] och inferiora varor ett negativt[2]. Därutöver har behovsvaror en inelastisk inkomstelacitet medan lyxvaror har en elastisk inkomstelasticitet. Exempel på inferiora varor inkluderar livsmedel som Ernst Engel bevisade med Engels lag[3].

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ”inkomstelasticitet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inkomstelasticitet. Läst 29 april 2020.  [inloggning kan krävas]
  2. ^ ”inferior vara - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inferior-vara. Läst 29 april 2020.  [inloggning kan krävas]
  3. ^ ”Engels lag - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/engels-lag. Läst 29 april 2020.  [inloggning kan krävas]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Inkomstelasticitet&oldid=49543899”