Interkontinental ballistisk robot – Wikipedia
En interkontinental ballistisk robot eller missil (på engelska intercontinental ballistic missile, förkortat ICBM) är en ballistisk robot med en räckvidd på mer än 5 500 km.[1]
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]Räckvidden är tillräckligt stor för att skjuta från en kontinent till en annan. Interkontinentala ballistiska robotar är försedda med en eller flera stridsspetsar ofta av MIRV-typ, som kan styras individuellt mot olika mål i samma område. De flesta ICBM är bestyckade med kärnvapen, men det finns ett antal med konventionella stridsspetsar fyllda med sprängmedel, t.ex. den kinesiska DF-41- missilen.
Plattformar
[redigera | redigera wikitext]Robotarna kan avfyras från såväl land som från ubåtar i undervattensläge. Robotarna utvecklades under det kalla kriget då de användes av Sovjetunionen och USA för att hota varandra.
Strategisk betydelse
[redigera | redigera wikitext]Interkontinentala ballistiska robotar användes för första gången i krig[2] när Ryssland den 21 november 2024 påstods avfyra en interkontinental robot med konventionell stridsspets in i Ukraina, närmare bestämt mot Dnipro. Interkontinentala ballistiska robotar fortsätter att utgöra ett hot om kärnvapenkrig. De är en förutsättning för ömsesidig garanterad förstörelse och därmed för terrorbalansen.
Landbaserade interkontinentala ballistiska robotar i bruk
[redigera | redigera wikitext]- USA
- Indien
- Israel
- Nordkorea
- Ryssland
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Special Weapons Primer: Intercontinental Ballistic Missiles, Federation of American Scientists, läst 2013-01-15
- ^ Dirk Roland Haupt: Ballistiskt missilförsvar i Europa och folkrätten. Jus ad bellum, jus in bello och staters folkrättsliga ansvar ex delicto; i: Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, 218:e årgången (2014), fjärde häftet, sid 53-83