Internationella polaråret – Wikipedia

Internationella polaråret var ett samarbete mellan flera stater för att utforska polarregionerna.

Första internationella polaråret 1882–1883

Huvudartikel: Första internationella polaråret, 1882–1883

Det första internationella polaråret initierades 1882 till 1883 efter förslag från den tysk-österrikiska forskaren Carl Weyprecht. 50 år senare (1932–1933) hölls åter ett internationellt polarår. Mellan 1957 och 1958 utvidgades aktiviteterna och beteckningen ändrades till Internationella geofysiska året.

Andra internationella polaråret 1932–1933

Sverige deltog med två observationsstationer på Spetsbergen.

Tredje internationella polaråret 1957–1958

Huvudartikel: Internationella geofysiska året

Det tredje internationella polaråret gick under namnet Internationella geofysiska året.

67 länder deltog i detta samarbete. Ett undantag var Kina, som protesterade mot Taiwans medverkan.

Fjärde internationella polaråret 2007–2009

Det fjärde polaråret var ett tvåårigt projekt som startade i mars 2007 och slutade i mars 2009.

Uppskattningsvis 50 000 forskare, lärare, studenter och andra engagerade från mer än 60 länder deltog i drygt 200 forsknings- och utbildningsprojekt. För svensk samordning svarade Polarforskningssekretariatet.

Den 1 mars 2007 invigdes vetenskapsmuseet Palais de la Découverte i Paris och på 25 andra platser.^[1]

Meningen med polaråret var att göra människor medvetna om klimatförändringar i Arktis och Antarktis. Klimatförändringar påverkar hela världen, men kommer att synas först, och tydligast, i polarområdena. Forskningsområden var:

miljösituationen i polarområdena
att förstå tidigare och förutse framtida förändringar
sambanden mellan polära och globala processer
att ta ny vetenskap till polarområdena
att observera jorden och rymden från polerna
polarsamhällenas hållbarhet

När det internationella polaråret avslutas år 2009 kommer European Space Agency (ESA) att skänka forskningen ett viktigt bidrag; en rymdfarkost som kommer att mäta förändringarna i polaristäcket och den flytande havsisen. Denna forskning kommer att ge ovärderliga uppgifter och bevis om hur snabbt istäcket håller på att försvinna.

Se även

Polarforskningssekretariatet

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, University of the Arctic, 8 mars 2017.

Noter

^ ”IPY-invigning”. Polaraktualiteter (Polarforskningssekretariatet) (137). 2007. ISSN 1101-9514. http://polar.se/wp-content/uploads/137.pdf. Läst 8 mars 2017. ^{[död länk]}

Externa länkar

Polaråret i Sverige

[1] ”IPY-invigning”. Polaraktualiteter (Polarforskningssekretariatet) (137). 2007. ISSN 1101-9514. http://polar.se/wp-content/uploads/137.pdf. Läst 8 mars 2017. ^{[död länk]}

[1]