Iran Air – Wikipedia
Iran Air logo | |
Flygfakta | |
---|---|
Callsign | Iranair |
IATA | IR |
ICAO | IRA |
Baser | Mehrabads flygplats, Imam Khomeinis internationella flygplats |
Bonusprogram | Skygift |
Flottstorlek | 54 |
Destinationer | 80 |
Företagsfakta | |
Huvudkontor | Teheran |
Historia | |
Grundat | 1944 |
Övrigt | |
Webbplats | http://www.iranair.com |
Iran Air är Irans nationella flygbolag med bas i Teheran och grundades 1944 under shahen Mohammad Reza Pahlavi.
På grund av sanktioner från USA kan man inte köpa nya plan, utan man har en blandad flotta från shahens tid, bättre begagnade Airbus, flygplan från Ryssland samt leasade flygplan. Under den senaste tiden har Iran Air fått tillstånd att köpa reservdelar till sina flygplan från Airbus och Boeing.
I Sverige trafikerar Iran Air Stockholm-Arlanda och Göteborg-Landvetter med flera avgångar i veckan direkt till den Internationella flygplatsen i Teheran.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Iranian Airways etablerades på statligt initiativ av några affärsmän i maj 1944 och började sina flygningar precis efter andra världskriget till den heliga staden Mashhad i Iran. Inom loppet av 17 år (1945-1962) hade Iranian Airways utvecklats till ett stort nationellt flygbolag med några få internationella flygningar per vecka. Flottan på den tiden var bland annat Douglas DC-4, Douglas DC-3 och Vickers Viscount.
Gyllene åren
[redigera | redigera wikitext]1965 tog Iran Air emot sina första jetflygplan, som var av modellen Boeing 727. Dessa följdes av Boeing 737. Boeing 747-SP, Boeing 747-100 och Boeing 747-200 levererades också. I mitten av 1970-talet hade Iran Air direktflyg till europeiska städer flera gånger i veckan (mer än 30 flygningar till London per vecka). Den 8 oktober 1972 lade Iran Air in beställning på två stycken Concorde hos British Aircraft Corporation, en beställning som återkallades när Islamiska republiken kom till makten 1980. Detta gjorde Iran Air till det sista flygbolag som avbokat en Concorde-beställning.
Flotta
[redigera | redigera wikitext]Flygplan | Antal | Passagerare | Övrigt |
---|---|---|---|
Airbus A300B4 | 5 | 248 | |
Airbus A300-600R | 4 | 278 | |
Airbus A310-200 | 1 | 240 | |
Airbus A320-200 | 6 | 147 | |
Airbus A321-200 | 1 | 194 | |
Airbus A330-200 | 2 | 238 | |
Airbus A310-300 | 2 | 200 | |
Boeing 747-100B | 1 | 364 | |
Boeing 747-200 | 3 | 291 | |
Boeing747 SP | 4 | 296 | |
Fokker 100 | 16 | 104 | |
Boeing 727-200 | 3 | 154 | |
ATR 72–600 | 6 | 70 | |
Total number of aircraft | 54 |
Flygplan | Antal | Turer | Övrigt |
---|---|---|---|
Airbus A300-203F | 2 | Inrikes och Internationellt | EP-ICE, EP-ICF fd-Kuzu Airlines Cargo. Drivs av General Electric CF6 turbinmotorer[1] |
Boeing 747-21AC(SCD) | 1 | Inrikes och Internationellt | fd.-Martinair PH-MCF, Turkiets ACT Airline och nu med Iran Air Cargo som TC-AKZ |
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”News: Africa/Middle East”. Airliner World: s. 15. 20 september 2008.
- Wikimedia Commons har media som rör Iran Air.