Isabella av Angoulême – Wikipedia

Isabella av Angoulême
Isabella av Angoulême
Kröning	9 oktober 1200
Företrädare	Berengaria av Navarra
Efterträdare	Eleanora av Provence
Barn	Henrik III av England, Rickard, 1:e earl av Cornwall m fl.
Föräldrar	Aymer, greve av Angoulême Alice av Courtenay
Född	cirka 1188
Död	31 maj 1246 (ca 57-58 år) Fontevraud Abbey, Provence
Begravd	Fontevraud Abbey, Provence
Heraldiskt vapen

Isabella av Angoulême, född cirka 1188, död 31 maj 1246, var drottning av England genom sitt äktenskap med kung Johan av England. Hon var också regerande fransk vasallmonark (grevinna) av Angoulême från 1202 till 1246. ^[1]

Isabella var enda barn och arvtagare till greve Aymer Taillefer av Angoulême och Alix de Courtney; hennes mormorsfar var kung Ludvig VI av Frankrike. Hon var ursprungligen trolovad med greve Hugo IX av Lusignan, son till greve de la Marche, men trolovningen bröts då Johan av England ville ha henne till brud.

Bröllopet med kung Johan ägde rum 24 augusti 1200 i Bordeaux, ett år efter att han annullerat sitt första äktenskap med Isabella av Gloucester. Hon kröntes i Westminster Abbey i London 9 oktober 1200. Till följd av att Isabellas trolovning med Lusignan hade brutits när Johan gifte sig med henne, konfiskerade kung Filip II August av Frankrike alla Johans franska lantegendomar och en väpnad konflikt följde.

Isabella blev fransk vasall och regerande grevinna av Angoulême vid sin fars död den 16 juni 1202. Vid tiden för sitt äktenskap var hon omkring tretton år och hennes skönhet var berömd; hon beskrivs som en blåögd blondin och kallas ibland av historiker för "Medeltidens sköna Helena". Hon ska ha haft ett lika hetsigt temperament som Johan, och han var så fascinerad av henne att han försummade sina regeringsplikter och stannade kvar i sängen med henne fram till lunch, trots att det sågs som standard för en monark att stiga upp klockan fem på morgonen. Allmänheten var nöjd med att ha en vacker drottning, men brukade också kalla henne siren och Messalina.

Vid Johans död 1216 var Isabella 28 år gammal och hennes nio år gamle son Henrik III blev kung med William Marshal, 1:e earl av Pembroke som förmyndare och regent. Isabella arrangerade genast sin sons kröning, som ägde rum den 28 oktober i Gloucester. I juni 1217 återvände hon till Frankrike och tog kontrollen över regeringsmakten i sitt eget grevskap, Angoulême.

Våren 1220 gifte hon sig med Hugo X av Lusignan, greve av La Marche, sin tidigare trolovades son. Han hade varit förlovad med hennes dotter Joan, som befann sig vid hans hov för att uppfostras till hans hustru, men då han fick se sin blivande svärmor föredrog han att gifta sig med henne. Joan trolovades i stället med Skottlands monark 1221. I egenskap av engelsk änkedrottning fick Isabella inte gifta sig utan tillstånd från det engelska rådet, något hon hade struntat i. Detta ledde till att hennes engelska änkepension konfiskerades. Hon hotade då med att behålla sin dotter Joan hos sig i stället för att lämna tillbaka henne till England så att hon kunde gifta sig med Skottlands kung, vilket gjorde att det engelska rådet gick med på att betala ut en annan pension till henne som ersättning. Isabellas barn från första äktenskapet stannade i England, medan hon fick flera barn i andra äktenskapet, av vilka den äldste sonen ärvde både hennes och hennes makes grevedöme.

Isabella av Angoulême kom 1241 i konflikt med franska kungahuset; under ett besök vid hovet plågades hon av att behandlas som en grevinna snarare än som en änkedrottning av den franska kungens mor, vilket gjorde att hon ingick i en konspiration mot franske kungen i allians med de sydfranska vasallerna och England. Då man 1244 arresterade två kockar vid det franska hovet som anklagades för att ha försökt förgifta kungen, upptäcktes det att de stod i Isabellas sold. Hon flydde till Fontevrault Abbey där hon dog 31 mars 1246 och begravdes där. De flesta av hennes barn for då till England och till halvbrodern Henrik, då deras möjligheter i Frankrike var små.

• med Kung Johan: 5 barn som alla överlevde barndomen:

1. Henrik III som blev kung vid faderns död.
2. Rickard, 1:e earl av Cornwall
3. Joan, g.m Alexander II av Skottland
4. Isabella, g.m Fredrik II, tysk-romersk kejsare
5. Eleanor, g.m Simon de Montfort

• med Hugo X av Lusignan: 9 barn som alla överlevde barndomen:

1. Hugo XI av Lusignan, greve av la Marche och Angouleme (1221–1260)
2. Aymer de Valence, Biskop i Winchester (1222–1260)
3. Agnés de Lusignan (1223–1269) g.m William II de Chauvigny
4. Alice de Lusignan (1224–1256), g.m John de Warenne
5. Guy av Lusignan, greve av Angouleme, dog 1264 i slaget vid Lewes
6. Geoffrey de Lusignan, dog 1274
7. William de Valence
8. Marguerite de Lusignan, dog 1288, g.m (1) Raymond VII av Toulouse; (2) Aimery IX de Thouars, Viscount av Thouars
9. Isabelle de Lusignan (1234–1299), g.m Geoffrey de Rancon

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.