Israels tio försvunna stammar – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Den enda noten avser bara en detaljuppgift (2016-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Israels tio försvunna stammar var de tio israelitiska stammar som enligt Bibeln utgjorde kungariket Israel åren ca 925–722 f.Kr. då de fördes bort från Kungariket Israel av assyrierna. Många judiska grupper har doktriner som rör den fortsatt dolda förekomsten av dessa stammar. Detta är en fråga som delvis grundar sig på bestyrkta och dokumenterade historiska faktum, delvis på religiösa skriftliga traditioner och delvis på spekulationer. Det finns en stor mängd litteratur om de försvunna stammarna.

Enligt den hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) hade patriarken Jakob (som sedan fick namnet Israel) tolv söner, och det är dessa som givit upphov till Israels tolv stammar: Ruben, Simon (Simeon), Juda, Isaskar, Sebulon, Dan, Naftali, Gad, Asher, Benjamin, Efraim och Manasse. (Levi räknas inte som en stam och Josef ersattes av sina söner Efraim och Manasse.)

Omkring år 1050 f.Kr. grundade kung Saul kungariket Israel som bestod av dessa tolv stammar. Ungefär 125 år senare delades riket då stammarna Juda och Simeon samt en del av Benjamins stam bröt sig loss och bildade ett eget kungarike kallat Juda. Israel fortsatte sedan att existera fram till år 722 f.Kr. då riket intogs av assyriska styrkor. Folkets ledare och de flesta av de övriga israeliterna deporterades och försvann ur historien. Kungariket Israel fanns inte längre och de tio stammarnas kända historia upphörde. Simeon gick å sin sida upp i Juda och upphörde så småningom som en separat stam.

År 722 f.Kr. erövrade assyrierna kungariket Israels huvudstad Samaria. Det ledande befolkningsskiktet deporterades (österut), och riket omvandlades till en assyrisk provins.^[1]