Jonas Nensén – Wikipedia

Jonas Nensén
Född3 april 1791[1]
Själevads församling, Sverige
Död13 maj 1881[1] (90 år)
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet,
SysselsättningPräst
ArbetsgivareDorotea kyrka (1832–)
FöräldrarAndreas Nensén
Redigera Wikidata

Jonas Nensén, född 3 april 1791 i Själevads socken, Västernorrlands län, död 13 maj 1881 i Dorotea församling, Västerbottens län[2], var en svensk präst och kyrkoherde.

Prästsonen Nensén blev student vid Uppsala universitet 1810 och prästvigdes 1817. Efter olika tjänster utnämndes han till kyrkoherde i Dorotea församling 1830 med tillträde 1832. Mest känd är han som upptecknare av nordsvensk folkkultur, svensk, finsk och samisk. I samlingarna ingår även en svensk-rysk ordlista som han samlade in från två tidigare soldater i ryska armén, Thomas Andersson Neninder och Abraham Filipsson, som efter desertering kommit att kvarstanna i Lycksele och Vilhelmina. Efter hans död bortauktionerades de omfattande anteckningarna. En del hamnade i Dorotea handelsbod och kom till användning som omslagspapper. Där upptäcktes materialet av Erik Modin, som räddade 1330 folioblad åt eftervärlden. Idag förvaras den Nensénska handskriftsamlingen i Uppsala universitetsbibliotek. En del av materialet finns även tillgängligt i digitaliserad form genom Umeå universitetsbibliotek.[3] Det samiska materialet låg till grund för Sigrid Drakes avhandling Västerbottenslapparna (1918).[4] [5]

  1. ^ [a b] Jonas Nensén, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 8831, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
  3. ^ ”J A Nensén”. janensen.ub.umu.se. https://janensen.ub.umu.se/nensen-och-hans-tid/. Läst 9 september 2022. 
  4. ^ Bygdén, Leonard (1923–1926). ”Dorotea”. Härnösands stifts herdaminne. http://www.solace.se/~blasta/herdamin/index.htm. Läst 22 oktober 2009  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ”Nensén, Jonas”. Norrländsk uppslagsbok, tredje bandet. 1995