Jakob I av Aragonien – Wikipedia

Jakob I av Aragonien
Jakob I av Aragonien
Kung av Aragonien
Regeringstid	12 september 1213 – 27 juli 1276
Företrädare	Peter II av Aragonien
Efterträdare	Peter III av Aragonien
Gemåler	Eleonora av Kastilien Violanta av Ungern Teresa Gil de Vidaure
Barn	Violanta av Aragonien Konstantia av Aragonien Peter III av Aragonien Elisabet av Portugal Jakob II av Mallorca Isabella av Aragonien
Ätt	Huset Barcelona
Far	Peter II av Aragonien
Mor	Marie av Montpellier
Född	2 februari 1208 Montpellier
Religion	Romersk katolicism
Död	27 juli 1276 (68 år) Alzira, Valencia
Begravd	Pobletklostret
Heraldiskt vapen

Jakob I av Aragonien (aragonska Jaime I eller Chaime lo Conqueridor; katalanska Jaume I el Conqueridor; spanska Jaime), kallad expugnator (erövraren), född den 2 februari 1208 i Montpellier, död den 27 juli 1276 i Alzira, Valencia, var kung av Aragonien. Han var son till Peter II. Under Jakob I:s långa regeringstid utökades rikets territorium genom erövringar av Balearerna och Valenciaregionen.

Jacob var ende sonen till Peter II av Aragonien och Marie av Montpellier.^[1] Som barn var han en bricka i spelet om makten i Provence, där hans far var engagerad i en kamp för att hjälpa katarerna i Albi mot albigensiska korsfarare ledda av Simon IV de Montfort, earl av Leicester, som försökte utrota dem. Peter försökte att blidka de nordliga korsfararna genom att arrangera ett äktenskap mellan sin son och Simons dotter, när den förra var bara två år gammal.^[1]

Jakob efterträdde sin fader 1213 och är känd som en av medeltidens ridderligaste furstar. År 1221 gifte han sig med Eleanor, dotter till Alfonso VIII av Kastilien. De kommande sex åren av hans regeringstid var fulla av uppror från delar av adeln. Genom freden i Alcalá av den 31 mars 1227, kom dock adeln och kungen till en uppgörelse.

Från morerna erövrade han Baleariska öarna (1229–35) och Valencia (1238). Han lät utarbeta en om ovanlig humanitet vittnande lagbok, ordnade författningen och skrev själv på katalanska en krönika om sin tid.

Under Jakob I:s långa regeringstid – den längsta av alla iberiska monarker – fick han se utbyggnaden av huset av Aragonien i tre riktningar: Languedoc i norr, Balearerna i söder, och Valencia i sydväst. Genom ett avtal med Ludvig IX av Frankrike, erövrade han länet Barcelona från dess nominella franska överhöghet och integrerade det under sin krona.

Som lagstiftare och organisatör, intog Jakob en framträdande plats bland de spanska kungarna. Han sammanställde Llibre del Consolat de Mar,^[2] som reglerade handel till sjöss och bidrog till att fastställa Aragoniens överlägsenhet i västra Medelhavet. Han spelade också en viktig roll i utvecklingen av det katalanska språket, genom att stödja katalansk litteratur och skriva en kvasi-självbiografisk krönika om sin regering, Llibre dels fets.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Jakob, konungar af Aragonien 1, 1904–1926.