Japans parlament – Wikipedia

Japans parlament (japanska: 国会^?, Kokkai) består av två kammare: ett överhus och ett underhus. Ledamöterna väljs i direkta val. Parlamentet beslutar om alla lagar och utser premiärminister. Den nuvarande parlamentsformen stammar från 1947 års japanska författning.^[1]

Det japanska parlamentet går tillbaka på den kejserliga riksdagen (japanska: 帝国議会^?, teikoku-gikai) som bildades 1889 som en del i Meijirestaurationen och sammanträdde första gången den 29 november året därpå. Den kejserliga riksdagen hade bildats med västerländsk förebild och reglerades av den nyskrivna Meiji-konstitutionen.

Parlamentets makt var svagt i början, men stärktes något efter det första sino-japanska kriget. Under Taishō-demokratin började riksdagen partipolitiseras och mer likna ett modernt parlament, men militariseringen av landet, militärkuppen 1940 (15 maj-kuppen) och stilla havskriget satte stopp för den demokratiska utvecklingen.

Det nuvarande parlamentet utformades i 1946 års ockupationskonstitution, som delvis bygger på den gamla men också på den riksdag som fanns i Västtyskland efter andra världskriget.

Det japanska parlamentet består av ett överhus (japanska: 参議院^?, sangiin) med 242 ledamöter som väljs på sex år, och ett underhus (japanska: 衆議院^?, shūgiin) med 480 ledamöter som väljs på fyra år. Underhuset är den mäktigare av kamrarna och kan gå emot överhuset samt på eget bevåg avsätta premiärministern.

Till parlamentet hör Japans enda nationalbibliotek, (japanska: 国立国会図書館,^?, Kokuritsu Kokkai Toshokan), på engelska National Diet Library eller NDL. Biblioteket är främst ett forskarbibliotek. Det är ett pliktbibliotek, och förvarar alltså ett exemplar av varje trycksak som getts ut i Japan i modern tid.

• Wikimedia Commons har media som rör Japans parlament.
  Bilder & media
• Japanska parlamentetsblioteket NDL:s webbplats