Joannes Hesselgren – Wikipedia

Joannes Hesselgren, född 5 augusti 1755 i Vimmerby landsförsamling, Jönköpings län, död 15 mars 1804, var en svensk präst.

Joannes Hesselgren föddes 1755 i Vimmerby landsförsamling. Han var son till bonden Samuel Jönsson i Knabbarp och Maria Persdotter. Hesselgren blev 1774 student vid Uppsala universitet och avlade 1780 filosofisk kandidatexamen, samt 17 juni 1785 magisterexamen. Han blev 31 maj 1786 konsistorieamanuens i Linköping och 20 april 1787 gymnasieadjunkt vid Linköpings gymnasium. Hesselgren blev 29 april 1795 lektor i latin "eloquentiae et poeseos" vid Linköpings gymnasium och avlade 18 september 1798 pastoralexamen. Han prästvigdes 19 sepotember 1798 och blev 27 december 1799 förste teologie lektor vid Linköpings gymnasium, samt kyrkoherde i Skeda församling, tillträdde 1800. Hesselgren avled 1804.^[1]

Hesselgren gifte sig 12 november 1789 med Sara Elisabeth Widman (född 1768), dotter till kamreren Sven Johan Widman vid Generalpoststyrelsen och Ingrid Helena Fabritius. De fick tillsammans barnen Samuel Hessel i Skärkinds församling och komministern Johan Hessel i Medåkers församling. Efter Hesselgrens död gifte Widman om sig med överinspektorn Lorens Christopher Schoug i Västerås.^[1]

• De consolatione philosopbica, Uppsala 1777.^[1]
• De carminibus Skaldorum, Uppsala 1782.^[1]
• Lessus in obitum — lectoris — Jacobi Hulthin, Linköping 1789.^[1]
• Elegia beatis manibus — lectoris Claudii Isr. Melander, Linköping 1791.^[1]
• Elegia in obitum Svenonis Wimermark, mathes. lectoris, Linköping 1795.^[1]