Johan Nordenfalk (statssekreterare) – Wikipedia

Johan Nordenfalk
Född24 september 1934
Stockholm
Död14 december 2020 (86 år)
Västervik, Sverige
Medborgare iSverige
Befattning
Statssekreterare
Utmärkelser
Hans Majestät Konungens medalj[1]
Redigera Wikidata

Sigfrid Rålamb Erik Johan Nordenfalk, född 24 september 1934 i Stockholm, död 14 december 2020 i Västervik,[2][3][4] var en svensk friherre, statssekreterare och ambassadör.[5]

Nordenfalk avlade juris kandidatexamen vid Uppsala universitet 1958. Därefter studerade han ett år vid universitet i Wisconsin.[6] År 1964 blev han sekreterare i Wennerström-kommissionen, som skulle undersöka myndigheternas agerande i samband med överste Wennerströms spionaffärer.

Nordenfalk fortsatte sin karriär på Finansdepartementets budgetavdelning under Gunnar Sträng innan han gick vidare till Industridepartementet under Krister Wickman, där han i princip var chef för alla statliga bolag.[7] Han var senare verksam vid Handelsdepartementet 1976–1978.[5] Han ledde bland annat arbetet med att skapa OTC-marknaden och initierade frågan om skattereduktion för arbetande kapital.

Nordenfalk var ordförande för bland annat Exportrådet,[5] Sveriges ridderskap och adel,[5] Kungliga Patriotiska Sällskapet,[8][9] Sveriges jordägareförbund[3] och European Landowners’ Organization. Han medverkade i förhandlingarna kring EU:s Charter of Human Rights, framför allt §17 om förstärkt skydd för äganderätten.

Johan Nordenfalk tillhörde ätten Nordenfalk. Han var son till förläggaren Johan Nordenfalk.[10] Han är begraven på Törnsfalls kyrkogård.[11]

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Vän till kungen död efter covid-19, Aftonbladet, Schibsted, 24 december 2020, läs online .[källa från Wikidata]
  2. ^ Ratsit.se (Läst 2021-01-03)
  3. ^ [a b] Minnesruna, Svenska Dagbladet 2021-01-03, s. 33.
  4. ^ [a b] ”Till minne: Johan Nordenfalk”. DN.SE. 11 januari 2021. https://www.dn.se/familj/till-minne-johan-nordenfalk/. Läst 11 oktober 2021. 
  5. ^ [a b c d] Vem är det, 1993
  6. ^ [a b] Faleij, Bengt (17 september 2014). ”Friherren på Blekhem har alltid jobbat för Sverige – Västerviks-Tidningen”. vt.se. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211028164426/https://vt.se/familj/friherren-pa-blekhem-har-alltid-jobbat-for-sverige-7840893.aspx. Läst 11 oktober 2021. 
  7. ^ ”vt.se 14 januari 2015”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160305021258/http://www.vt.se/familj/friherren-pa-blekhem-har-alltid-jobbat-for-sverige-7840893.aspx. Läst 14 januari 2015. 
  8. ^ ”Johan Nordenfalk på wallumni”. Arkiverad från originalet den 25 december 2019. https://web.archive.org/web/20191225104533/http://wallumni.wallstiftelsen.se/component/content/article/17-stiftelserna/styrelsen/15-johan-nordenfalk. Läst 25 december 2019. 
  9. ^ ”Vän till kungen död efter covid-19”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/nALk4m. Läst 11 oktober 2021. 
  10. ^ ”Nordenfalk, släkt”. sok.riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/8211. Läst 11 oktober 2021. 
  11. ^ Nordenfalk, Sigfrid Rålamb Erik Johan på SvenskaGravar.se

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Sveriges statskalender utgåvor 1967–1990
  • Adelskalender 1960-
  • Kungl. Maj:ts orden
Svenska adelstitlar
Företräddes av
 Ordförande för Sveriges ridderskap och adel Efterträddes av
Företräddes av
Johan Nordenfalk
 Friherre inom ätten Nordenfalk(1)
1980–2020
Efterträddes av
Carl Johan Philip Sixten Nordenfalk
Anmärkningar och referenser
1. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adelskapet till primogenitur.
Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig efter faderns död.