Johann Heinrich Voss – Wikipedia
Johann Heinrich Voß | |
Född | 20 februari 1751[1][2][3] Sommerstorf, Tyskland |
---|---|
Död | 29 mars 1826[1][2][3] (75 år) Heidelberg[4] |
Begravd | Bergfriedhof |
Medborgare i | Mecklenburg-Schwerin |
Utbildad vid | Göttingens universitet |
Sysselsättning | Poet, universitetslärare, översättare, författare[5], antikvetare |
Arbetsgivare | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Jenas universitet |
Maka | Ernestine Voss |
Barn | Heinrich Voß (f. 1779) Hans Voß (f. 1783 och 1784) Abraham Voß (f. 1785) |
Webbplats | voss-gesellschaft.de/ |
Redigera Wikidata |
Johann Heinrich Voss (tysk stavning: Voß) född den 20 februari 1751 i Sommerstorf nära Waren, död den 29 mars 1826 i Heidelberg, var en tysk poet och översättare.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Voss var professor i Heidelberg från 1805. Han skrev idyller på hexameter och realistiska samtidsskildringar.[6]
Det är dock framför allt som översättare av Homeros (Iliaden och Odyssén) till tyska, som Voss är känd, översättningar som blev viktiga för den tyska romantikens antikuppfattning.[6] Han översatte även andra klassiker som Vergilius, Hesiodos, Theokritos, Bion och Shakespeare.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Johann-Heinrich-Vosstopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:Voss,_Johann_Heinrich, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: voss-johann-heinrich.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Фосс Иоганн Генрих”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1980.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Voss, Johann Heinrich i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
|