Johannes Petri Buskagrius – Wikipedia

Johan Buskagrius
Född24 augusti 1629[1]
Död18 april 1692[1] (62 år)
Medborgare iSverige[2]
SysselsättningOrientalist
ArbetsgivareUppsala universitet
Redigera Wikidata

Johannes Petri Buskagrius, född 24 augusti 1629 i Stora Tuna i Dalarna, död 18 april 1692 i Uppsala, var en svensk orientalist.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Hans föräldrar var Peter Jurgens, en tysk som inflyttat från Rostock, och Margareta Holgera, och han gifte sig år 1661 med Kristina Simonia.

Buskagrius studerade vid Uppsala universitet där han som tjugutvåårig student väckte allmän uppmärksamhet, då han vid en offentlig disputation uppträdde och framförde sina argument på hebreiska. För att öka sina kunskaper företog han åren 1655–1660 resor som sträckte sig över en stor del av Europa och grundlade då sitt rykte som en av samtidens största orientalister. Från 1654 studerade han vid universitetet i Rostock.[3] Vid universitetet i Basel studerade han för Johannes Buxtorf, vid universitetet i Heidelberg för Johannes Hottinger, och vid universitetet i Oxford för Edward Pococke. Efter hemkomsten år 1660 utnämndes han till filosofie adjunkt vid Uppsala universitet år 1661 och 1669 till professor i österländska språk. Han drabbades av en djup depression – melankoli – och kunde inte undervisa efter 1671.

Magnus Gabriel De la Gardie stödde Johan Buskagrius professur.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Johannes Petri Buskagrius, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17200, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Se inskrivning av Johan Petri Buskagrius i Rostocker Matrikelportal
Företrädare:
Första ämbetsinnehavaren 		Inspektor för Ångermanländska nationen
1667–1676 		Efterträdare:
Mattias Steuchius
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johannes_Petri_Buskagrius&oldid=54243905”