José Bonifácio de Andrada e Silva – Wikipedia

José Bonifácio de Andrada e Silva
Född13 juni 1763[1][2][3]
Santos, Brasilien
Död6 april 1838[1][2][4] (74 år)
Niterói, Brasilien
Andra namnAmerico Elysio och Américo Elísio[5]
Medborgare iBrasilien
Utbildad vidCoimbras universitet
SysselsättningStatsperson[6], politiker, författare, geolog, diplomat, naturvetare, mineralog, poet, universitetslärare[7]
Befattning
Secretary of State for Foreign Affairs of the Empire of Brazil (1822–1823)
Minister of Business of the Empire of Brazil (1822–1822)
ArbetsgivareCoimbras universitet
MakaNarcisa Emília O'Leary
(g. 1790–)
FöräldrarBonifácio José Ribeiro de Andrada
Utmärkelser
Ordem do Mérito Cultural (2018)
Redigera Wikidata

José Bonifácio de Andrada e Silva, född 13 juni 1763 i Santos, delstaten São Paulo, död 6 april 1838 i Niterói, delstaten Rio de Janeiro, var en brasiliansk statsman, mineralog och poet. Han var bror till Antonio Carlo och Martim Francisco de Andrada e Silva och farbror till José Bonifácio de Andrada e Silva den yngre och Martim Francisco de Andrada e Silva den yngre.

Han utnämndes 1800 till professor i geognosi vid universitetet i Coimbra samt till generalintendent över det portugisiska bergsväsendet. Samma år upptäckte han mineralet petalit i prov från en pegmatit i Utö järnmalmsgruva i Stockholms södra skärgård. År 1817 visade Johan August Arfwedson att mineralet innehöll grundämnet litium[8]. Bonifácio de Andrada e Silva begav sig 1819 till Brasilien, där han 1821 i São Paulo ställde sig i spetsen för självständighetsrörelsen för frigörelse från Portugal och 1822 blev minister. År 1823 lämnade han detta ämbete och sändes samma år till Frankrike, där han vistades till 1829. Han blev förmyndare för den omyndige kejsar Peter II av Brasilien 1831–34, men avsattes genom ett upplopp.

Förutom vetenskapliga avhandlingar och politiska uppsatser utgav de Andrada Poesias d’Americo elyseo (1815), genom vilka han vann rykte som en av Brasiliens bästa skalder. Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1797.

Wikimedia Commons har media som rör José Bonifácio de Andrada e Silva.

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Itaú Cultural, Enciclopédia Itaú Cultural, Itaú Cultural, ISBN 978-85-7979-060-7, Enciclopédia Itaú Cultural: pessoa4174/jose-bonifacio, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: andrada-e-silva-jose-bonifacio.[källa från Wikidata]
  3. ^ Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 2573.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00038730030866.[källa från Wikidata]
  5. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2016918086, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www12.senado.leg.br .[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2016918086, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
  8. ^ Enghag, Per, 1924- (2000 ;). Jordens grundämnen och deras upptäckt. [3, Byggstenar för marken och vattnet - luften och livet]. Industrilitteratur. ISBN 9175485907. OCLC 186288970. https://www.worldcat.org/oclc/186288970. Läst 28 juni 2019 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=José_Bonifácio_de_Andrada_e_Silva&oldid=49578337”