Judisk filosofi – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Judisk filosofi är filosofi associerad med judar och judendomen. Filosofin präglas av dialektik mellan generell filosofi och judisk teologi.

Generellt kan 800-talet till 1400-talet sägas vara en storhetstid för den judiska filosofin, särskilt i Sydeuropa och Mellanöstern. Under upplysningstiden på 1700-talet uppstod den judiska upplysningenrörelsen, haskalá, med bland annat Moses Mendelssohn som företrädare.

I den rabbinska litteraturen beskrivs Abraham ibland som en filosof.

Maimonides skrifter mötte häftig kritik och den så kallade Maimonidean-kontroversen uppstod. I västra Europa brändes Maimonides verk upp av kristna dominikaner år 1232.

• Jedaiah ben Abraham Bedersi
• Nissim of Gerona
• Jacob ben Machir ibn Tibbon
• Isaac Nathan ben Kalonymus
• Judah Messer Leon
• David ben Judah Messer Leon
• Obadiah ben Jacob Sforno
• Judah Moscato
• Azariah dei Rossi
• Isaac Aboab I
• Isaac Campanton
• Isaac ben Moses Arama
• Profiat Duran

En av de viktigaste representanterna för den judiska upplysningen, haskalá-rörelsen, var Moses Mendelssohn.

Bland de moderna judiska filosoferna kan nämnas Martin Buber, Franz Rosenzweig, Mordecai Kaplan, Abraham Joshua Heschel, Will Herberg, Emmanuel Levinas, Richard Rubenstein, Emil Fackenheim och Joseph Soloveitchik.