Kalle Anka-partiet – Wikipedia

Valsedel för riksdagsval (partibeteckning utan kandidatnamn) (exempel)

Kalle Anka-partiet är ett ursprungligen fiktivt svenskt politiskt parti. Det var från början förmodligen avsett som ett skämt, men etablerades som partibeteckning på blanka valsedlar under 1980-talet.[1][2] Första gången det redovisades resultat av röster på partiet var i valet 1979.[3] Det fick som mest 1 535 röster i valet 1991.[4]

Eftersom blanka röster utan partinamn var ogiltiga och drogs bort från totalen, medan de med ett partinamn räknades och redovisades, så användes namnet för att visa att man tagit ställning mot de etablerade partierna.[1] Rösterna klumpades sedan ihop under posten övriga partier.

Efter valet 1994 gjordes en utredning av den fria nomineringsrätten inför allmänna val. Man menade att friheten missbrukades och tittade bland annat på att kräva registrering av partier inför allmänna val för att slippa höga röstetal på partier som inte existerade.[5] Ett införande av registreringskrav diskuterades sedan inför flera val och infördes sedan 2018, och Kalle Anka-partiet registrerades inte det året.[6]

Malmö-profilen Bosse Persson (1941–2014) tryckte inför valet 2002 upp 1 000 valsedlar för partiet.[7] Partibeteckningen har för valet 2022 registrerats hos Valmyndigheten i samtliga riksdagsvalkretsar under stavningen Kalle Ankapartiet.

Kalle Anka-partiet fick 298 röster riksdagsvalet.[1]

I riksdagsvalet 1988 blev Kalle Anka-partiet tolfte största parti med 700 röster.[1]

Inför valet 1991 grundades Ny Demokrati som kom direkt in i Riksdagen, och det nybildade Sjöbopartiet fick över 25 000 röster. Kalle Anka-partiet fick 1 535 röster vilket placerade partiet som 16:e största parti.[4] Robert Aschberg skrevs upp på en av valsedlarna, vilket innebar att han hamnade på valbar plats om rösterna räckt till fyraprocentspärren.[8]

I valet 1994 fick Kalle Anka-partiet 692 röster.[9] Efter valet inleddes en utredning av den fria nomineringsrätten inför allmänna val, Man menade att friheten missbrukades och tittade bland annat på att kräva registrering av partier inför allmänna val för att slippa höga röstetal på partier som inte existerade.[5] I kyrkovalet senare samma höst fick Kalle Anka-partiet tillräckligt mycket röster för ett mandat.[10]

Partiet fick 170 röster i riksdagsvalet 2010.[11][12]

Resultat för olika benämningar av Kalle Anka-partiet i valet 2010
Kalle Anka Partiet 107
Kalle Anka 45
Kalle Anka partiet 6
KALLE ANKA PARTIET 3
kalle anka partiet 2
Kalle Ankapartiet 2
Kalleankapartiet 2
Övriga beteckningar 3
Totalt 170

Partiet fick 133 röster i riksdagsvalet 2014.[13]

Inför valet 2018 infördes ett krav på att endast röster på partier som registrerats räknades till Övriga. Kalle Anka-partiet hade inte registrerats och rösterna på det partiet förklarades alltså ogiltiga och redovisades inte.[6]

Inför riksdagsvalet 2022 registrerades partibeteckningen Kalle ankapartiet som fick 144 röster.[14][15]

Andra Bosse Persson-partier

[redigera | redigera wikitext]

Bland de partibeteckningar Bosse Persson har registrerat hos Valmyndigheten märks ett fyrtiotal gjorda huvudsakligen inför valen 2002 och 2006, med namn som Blankröstar-partiet, Singelpartiet, Tomte-partiet, Hundpartiet, Landet vi ärvde-partiet, Shamanens-Urbefolknings-parti, Den kokta grodans-parti, Vikingapartiet, ATP-pensions och änkepensions-partiet, Kloning, nej tack jag är en unik människa-partiet, Djurskyddspartiet, Palmes Parti, Gunnar Heléns Förenade Traktorparti etc. De har dock inte genererat mer än någon handfull röster.[7][16][17]

  1. ^ [a b c d] Kerstin Matz (12 september 1991). ”Kalle Anka-partiet blir allt större”. Expressen. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  2. ^ ”Blanka”. Tidningarnas Telegrambyrå. 13 september 1982. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  3. ^ Stefan Forsberg (17 augusti 2010). ”Klacksparken”. Sundsvalls Tidning. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  4. ^ [a b] ”Sjöbopartiet störst bland de små”. Tidningarnas Telegrambyrå. 21 september 1991. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  5. ^ [a b] ”Missbruk av Nomineringsrätt utredd”. Tidningarnas Telegrambyrå. 24 januari 1996. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  6. ^ [a b] David Klasson (26 januari 2018). ”Svårare för småpartier 2018”. Nynäshamns-Posten. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  7. ^ [a b] Bergstrand, Mikael (9 september 2002). ”Bland tomtar och troll i Malmöpolitiken”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/2002-09-09/bland-tomtar-och-troll-i-malmopolitiken. Läst 5 februari 2017. 
  8. ^ Anders Knave (23 september 1991). ”Aschberg på första plats i Kalle Anka Partiet”. Expressen. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  9. ^ Annicka Folcker (13 oktober 1994). ”Svagt stöd för kvinnoparti och EU-motståndare”. Tidningarnas Telegrambyrå. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  10. ^ Ulla Engberg (1 augusti 1997). ”Glömda valet får en chans. Nu laddar kyrkopolitikerna för sista valet före skilsmässan från staten”. Götebortgs-Posten. Läst 16 februari 2024 (via Mediearkivet). 
  11. ^ ”Val till riksdagen – Röster 2010”. Valmyndigheten. 23 september 2010. https://historik.val.se/val/val2010/slutresultat/R/rike/index.html. 
  12. ^ ”Handskrivna partibeteckningar 2010” (xls). Valmyndigheten. https://historik.val.se/val/val2010/handskrivna/handskrivna.xls. 
  13. ^ ”Val till riksdagen – Röster 2014”. Valmyndigheten. 19 september 2014. https://historik.val.se/val/val2014/slutresultat/R/rike/index.html. Läst 7 januari 2016. 
  14. ^ ”Kungörelse om beslut att registrera anmälan om deltagande i val”. val.se. https://val.se/omoss/kungorelser/kungorelser/kungorelseombeslutattregistreraanmalanomdeltagandeival.5.75995f7b17f5a986a4e2a44.html. Läst 18 september 2022. 
  15. ^ ”Valpresentation”. resultat.val.se. https://resultat.val.se/val2022/slutlig/RD/rike. Läst 6 november 2022. 
  16. ^ ”Röster; Varav övriga 2002”. Valmyndigheten. 27 september 2002. https://historik.val.se/val/val_02/slutresultat/00R/00.html#varav-ovriga. 
  17. ^ ”Val till riksdagen 2006”. Valmyndigheten. 21 september 2006. https://historik.val.se/val/val2006/slutlig/R/rike/ovriga.html.