Karl, hertig av Orléans – Wikipedia

Karl av Orléans
Hertig av Orléans
Företrädare	Ludvig av Orléans
Efterträdare	Ludvig XII av Frankrike
Gemål	Isabella av Valois
Barn	Joan av Valois
Gemål	Maria av Kleve
Barn	Maria av Orléans Ludvig XII av Frankrike Anna av Orléans
Ätt	Huset Valois
Far	Ludvig av Orléans
Mor	Valentina Visconti
Född	24 november 1394 Paris, Frankrike
Död	5 januari 1465 (70 år) Amboise
Begravd	Klosterkyrkan Saint-Denis, Frankrike
Heraldiskt vapen

Karl, hertig av Orléans, född 24 november 1394, död 5 januari 1465, var en kunglig fransk hertig, brorson till kung Karl VI av Frankrike. Han var son till prins Ludvig av Frankrike, hertig av Orléans, och Valentina Visconti.

Karl fick sin titel år 1407 efter att hans far Ludvig, hertig av Orléans, mördats och blev samtidigt ledare för armagnakernas parti. Han låg i ständiga strider med Johan den orädde och engelsmännen, tillfångatogs i Slaget vid Agincourt 1415 och var sedan fånge England i 25 år fram till sin frigivning 1440.

Han spelade därefter inte någon politisk roll, utan omgav sig på sitt slott i Blois med ett littärt hov där han själv var den främste diktaren. Med Karl av Orléans återfcik den franska lyriken mycket av sin friskhet och behag, och han blev en förelöpare till Clément Marot. Karl av Orléans intresserade sig dock i sina ballades, chansons och rondeaux mera för formen än innehållet.^[1]

Karl av Orléans författade omkring femhundra dikter.

Han var först gift med sin kusin, den franska prinsessan Isabella av Valois 1406; andra gången med Bonne av Armgnac 1410, och sista gången med Maria av Kleve 1440. Han var sonson till Karl V av Frankrike och far till Ludvig XII av Frankrike.

• 
  En avbildning av Karls, hertig av Orléans, fångenskap i Towern i London, ur en illuminerad utgåva av hans diktning.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.