Kalle Sjunnesson – Wikipedia

Kalle Sjunnesson
FöddKarl Martin Sjunnesson
20 augusti 1922[1]
Vadstena församling[1], Sverige
Död10 augusti 1990[1] (67 år)
Västerleds församling[1], Sverige
Medborgare iSverige[1]
SysselsättningÖversättare, journalist, författare
Redigera Wikidata

Karl "Kalle" Martin Sjunnesson, född 20 augusti 1922 i Vadstena församling, Östergötlands län, död 10 augusti 1990 i Västerleds församling, Stockholms län,[2] var en svensk operasångare, librettist, frilansjournalist och författare.

Efter studentexamen studerade Kalle Sjunnesson juridik, men hoppade av för att i stället bedriva sång- och musikstudier. Sin debutkonsert hade han vid Stockholms Konserthus och bland de sånger han sjöng kan nämnas Schumanns Dichterliebe. Han var några år bosatt utomlands, i Frankrike och Italien, och hade där olika tillfälliga arbeten.[3]

Sedan han kommit tillbaka till Sverige var han under en period engagerad vid Stora Teatern i Göteborg. Mestadels var det annars skrivande i olika former som han sysslade med, han skrev bland annat kåserier och artiklar för olika tidningar och tidskrifter.[3]

Sjunnesson är som librettoförfattare upphovsman till olika operor som sänts i svensk radio och han gjorde även en rad översättningar av operor. Han verkade också som reporter och programledare i TV. Som TV-producent i slutet av 1950-talet samarbetade han med skådespelaren Ingvar Kjellson som vid sin sommarpratardebut 2013 vek en längre stund åt att berätta om Sjunnesson samt deras samarbete och äventyr.[3] I radio har han även hörts som skådespelare i Radioteaterns uppsättning av Nybyggarna.[4]

Kalle Sjunnesson var värd för Sommar i P3 den 21 juni 1972, Vinter i P1:s föregångare Vintergatan den 11 december samma år och Sommar i P3 den 30 juli 1974.

Han var son till köpmannen Lars Martin Sjunnesson och Ellen Helena Elisabet, ogift Åkerblad, vilka är begravda på Vadstena klosterkyrkogård där även Kalle Sjunnesson vilar.[5] Han var ogift.[2]

År Roll Produktion Regi Teater
1954 Oh, mein Papa (Das Feuerwerk)
Paul Burkhard
Lars Barringer Stora Teatern[6]
1959 Snuskhummern Irma la Douce
Alexandre Breffort och Marguerite Monnot
Åke Falck Scalateatern[7]
1964 Koryphaios Antigone
Sofokles
Olof Molander Norrköping-Linköping stadsteater

Diskografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Auf dem Kirchhofe (78-varvare)
  • Barfotasånger (1968)

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
Översättning
  • Georges Feydeau: Herrn går på jakt: fars i tre akter (Monsieur Chasse) (otryckt översättning för Kungliga Dramatiska Teatern 1980)
  1. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, läst: 14 oktober 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ [a b c] Ingvar Kjellson i Sommar i P1 21 juli 2013.
  4. ^ Nybyggarna / av Vilhelm Moberg. Stockholm : Sveriges radio, 1960-03-06 20:15-21:15 Svensk Mediedatabas. Åtkomst 21 juli 2013.
  5. ^ Begravda i Sverige, CD-ROM, Version 1.00, Sveriges Släktforskarförbund.
  6. ^ S-m (11 december 1954). ”Göteborgs Iduna”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-12-11/336/18. Läst 29 januari 2022. 
  7. ^ ”Irma la Douce”. Dagens Nyheter: s. 14. 30 oktober 1959. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-10-30/295/14. Läst 22 augusti 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]