Karl Ziegler (kemist) – Wikipedia

Karl Ziegler Nobelpristagare i kemi 1963
Född26 november 1898[1][2][3]
Helsa, Tyskland
Död12 augusti 1973[1] (74 år)
Mülheim an der Ruhr, Tyskland
BegravdHauptfriedhof Mülheim an der Ruhr
Medborgare iTyskland
Utbildad vidPhilipps-Universität Marburg
RWTH Aachen
SysselsättningKemist, ingenjör, universitetslärare
ArbetsgivareJohann Wolfgang Goethe-Universität
Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg
RWTH Aachen
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Philipps-Universität Marburg
Max-Planck-Institut für Kohlenforschung (1943–1969)[4]
Utmärkelser
Liebig-medaljen (1935)[5]
Carl Duisberg-plaketten (1953)[6]
Lavoisiers medalj (1955)
Carl-Engler-Medaille (1958)
Werner von Siemens Ring (1960)
Nobelpriset i kemi (1963)[7][8]
Wilhelm Exner-medaljen (1971)[9]
Utländsk ledamot av Royal Society (1971)[10]
Hall of Fame för tysk forskning (2010)
Hedersdoktor vid Justus-Liebig-Universität Gießen
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem
Hedersdoktor vid Darmstadts tekniska universitet
Pour le Mérite för vetenskap och konst
Hedersdoktor vid Universitetet i Heidelberg
Redigera Wikidata

Karl Waldemar Ziegler, född 26 november 1898 i Helsa nära Kassel, Tyskland död 12 augusti 1973 i Mülheim an der Ruhr, var en tysk kemist. År 1963 erhöll han Nobelpriset i kemi tillsammans med Giulio Natta. Nobelkommittén uppmärksammade hans "utmärkta arbete med organometalliska föreningar [som]... ledde till nya polymerisationsreaktioner och ... banade väg för nya och mycket användbara industriella processer".[11] Han är också känd för sitt arbete med fria radikaler, många ringar och organometalliska föreningar, liksom utvecklingen av Ziegler-Natta katalysatorn. En av många utmärkelser Ziegler fick var Werner von Siemens Ring 1960 tillsammans med Otto Bayer och Walter Reppe, för att ha utökat den vetenskapliga kunskapen om och den tekniska utvecklingen av nya syntetiska material.[12]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Ziegler var andre son till den protestantiske prästen Carl August Ziegler och Luise Rall Ziegler.[13] Han gick i grundskolan i Kassel-Bettenhausen. En inledande lärobok i fysik väckte först hans intresse för vetenskap. Det drev honom att utföra experiment i sitt hem och att läsa mycket utanför gymnasiets studieplan. Han introducerades också för många speciella personer genom sin far, som Emil Adolf von Behring, erkänd för difterivaccinet.[14] Hans extra studier och experiment hjälper till att förklara varför han fick en utmärkelse som den mest framstående studenten under sitt sista år på gymnasiet i Kassel, Tyskland.[14] Han studerade vid universitetet i Marburg och kunde hoppa över sina två första terminer på grund av sin omfattande bakgrundskunskap. Hans studier avbröts emellertid när han 1918 togs ut som soldat för tjänstgöring i första världskriget.[15] Han disputerade 1920 efter studier under handledning av Karl von Auwers.[13] Hans avhandling handlade om "Studier av semibenzol och besläktade föreningar" som ledde till tre publikationer.[15]

År 1922 gifte sig Ziegler med Maria Kurtz[12] och de fick två barn, Erhart och Marianna[13] och tio barnbarn.[11] Ziegler tyckte om att resa runt i världen med sin familj, särskilt på kryssningar. Han chartrade till och med speciella kryssningar och flygresor för observation av solförmörkelser. Det var under en förmörkelsekryssning 1972 med sitt barnbarn som Ziegler blev sjuk och dog ett år senare.[16]

Som en man med många upptäckter var Ziegler också en man med många patent. Som ett resultat av sitt patentavtal med Max Planck Institute var Ziegler en rik man. Med en del av denna rikedom inrättade han Zieglerfonden med ca 40 miljoner D-mark för att stödja institutets forskning.[16] Han har också gett namn åt Karl-Ziegler-Schule, en högstadieskola som grundades i december 1974 genom namnbyte på en tidigare existerande skola i Mülheim, Tyskland.[17]

Vetenskapligt arbete

[redigera | redigera wikitext]

Ziegler visade tidigt iver för vetenskapen och gick igenom skolan snabbt och doktorerade vid universitetet i Marburg 1920. Strax därefter började han ge föreläsningar vid universitetet i Marburg och universitetet i Frankfurt.

År 1926 blev han professor vid universitetet i Heidelberg där han under de kommande tio åren forskade om nya framsteg inom organisk kemi.[16][18] Han undersökte stabiliteten hos radikaler på trevärdigt kol, vilket ledde honom till att studera organometalliska föreningar och deras tillämpning i hans forskning. Han arbetade också med synteserna av flerringsystem.[18] År 1933 publicerade Ziegler sitt första stora arbete med stora ringsystem, "Vielgliedrige Ringsysteme" som presenterade grunderna för Ruggli-Ziegler-utspädningsprincipen.[19]

Max Planck Institutet för kolforskning.

År 1936 blev han professor och direktör för Chemisches Institut vid University of Halle-Saale och var också gästföreläsare vid University of Chicago.[18] Ziegler, som var en beskyddarmedlem av SS[20] mottog Krigsförtjänstkorset av 2:a klassen i oktober 1940.[21]

Från 1943 till 1969 var Ziegler direktör för Max-Planck-Institut für Kohlenforschung, tidigare känt som Kaiser-Wilhelm-Institut für Kohlenforschung, i Mülheim an der Ruhr, som efterträdare till Franz Fischer.[19]

Ziegler tillskrivs mycket för efterkrigstidens återuppståndelse av kemisk forskning i Tyskland och hjälpte till att grunda Gesellschaft Deutscher Chemiker 1949 vars president han var i fem år.[18][22] Han var också president för Deutsche Gesellschaft für Mineralölwissenschaft und Kohlechemie, från 1954 till 1957.[18] År 1971 valde The Royal Society, London, honom till utländsk ledamot.[18]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser och hedersbetygelser

[redigera | redigera wikitext]
Minnestavla av GDCh.

Karl Ziegler fick många utmärkelser och utmärkelser. Följande är några av de viktigaste utmärkelserna:

  • Liebig-Denkmünzemedaljen (1935); Denna medalj utdelades av dåtidens Gesellschaft Deutscher Chemiker och ges till en tyska kemister för enastående prestationer och kreativitet. Ziegler fick priset på grund av sitt arbete med syntesen av flerringsystem och stabila trevärda kolradikaler.
  • Krigsförtjänstkorset, 2:a klass (19 oktober 1940)
  • Carl Duisberg Plakette (1953); Denna utmärkelse ges av det tyska kemisällskapet för enastående arbete till främjandet av kemi.
  • Lavoisiermedaljen (1955); Denna utmärkelse delas ut av Franska kemiföreningen till forskare inom olika kemigrenar.
  • Carl Englermedaljen (1958); Priset delas ut av Deutsche Gesellschaft für Mineralölwissenschaft und Kohlechemie, där han varit president tidigare år.
  • Werner von Siemens ring (1960); Denna ring delas ut av Werner von Siemens Foundation och anses vara den högsta tyska utmärkelsen för personer som genom sin prestation och kompetens öppnat nya tekniska vägar.
  • Nobelpriset i kemi (1963); "[Hans] utmärkta arbete med organometalliska föreningar har oväntat lett till nya polymerisationsreaktioner och därmed banat väg för nya och mycket användbara industriella processer."[18]
  • Swinburne medal av plast- institut, London (1964); Denna utmärkelse uppmärksammar personer som har gjort ett betydande framsteg inom plastens vetenskap, ingenjörsvetenskap eller teknik.
  • Grand Merit Cross med Star and Sash (Großes Verdienstkreuz mit Stern und Schulterband) i Förbundsrepubliken Tyskland (1964)
  • International Synthetic Rubber Medal of Rubber and Plastics Age (1967)
  • Grand Federal Cross of Merit (Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden) (1969); Ziegler fick denna utmärkelse för sitt arbete inom vetenskap och teknik.
  • Pour le Mérite för konst och vetenskap (tidigare fredsklass) (1969)
  • Utländsk medlem av Royal Society (1971)[23]
  • Wilhelm Exnermedaljen (1971).[24]
  • Minnestavla för Gesellschaft Deutscher Chemiker under kemiprogrammet Historische Stätten der Chemie vid Max Planck Institute for Coal Research i Mülheim an der Ruhr (2008)
  • Hedersdoktor vid Hannover tekniska universitet, Giessen University, University of Heidelberg och Darmstadt Technical University
  • Karl-Ziegler-Schule i Mülheim fick sitt namn efter Ziegler
  • Karl Ziegler Foundation finns vid Gesellschaft Deutscher Chemiker och delar ut Science Award, Karl Ziegler Prize [de] (värt 50 000 euro).

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Karl Ziegler, 14 juli 2021.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Karl-Zieglertopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ziegler-karl-waldemar.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00733100030866.[källa från Wikidata]
  4. ^ Nobelprize.org, Nobelstiftelsen, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, en.gdch.de .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, en.gdch.de .[källa från Wikidata]
  7. ^ The Nobel Prize in Chemistry 1963 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 30 april 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 30 april 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.wilhelmexner.org .[källa från Wikidata]
  10. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 395, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] Nobel Lectures, Chemistry 1963–1970. Amsterdam: Elsevier Publishing Company. 1972 
  12. ^ [a b] Bawn, C. E. H. (1975). ”Karl Ziegler 26 November 1898 -- 11 August 1973”. Biographical Memoirs of Fellows of the Royal Society 21: sid. 569–584. doi:10.1098/rsbm.1975.0019. 
  13. ^ [a b c] Sherby, Louise (2002). The Who's Who of Nobel Prize Winners 1901–2000 (Fourth). Westport, CT: Oryx Press. ISBN 1-57356-414-1 
  14. ^ [a b] Eisch, John J. (1983). ”Karl Ziegler: Master Advocate for the Unity of Pure and Applied Research”. Journal of Chemical Education 60 (12): sid. 1009–1014. doi:10.1021/ed060p1009. Bibcode: 1983JChEd..60.1009E. 
  15. ^ [a b] Haenel, Matthias (8 maj 2008). ”Historical Sites of Chemistry: Karl Ziegler” (på tyska). Booklet. Max-Planck-Institute for Coal Research. http://www.analyticjournal.de/ak_pat_historie/ziegler_gdch/ziegler_broschuere_gdch.pdf. Läst 9 april 2010. 
  16. ^ [a b c] ”Karl Ziegler”. http://www.britannica.com/EBchecked/topic/657091/Karl-Ziegler. Läst 9 april 2010. 
  17. ^ ”Karl Ziegler Schule” (på tyska). http://www.karlzieglerschule.de. Läst 19 mars 2010. 
  18. ^ [a b c d e f g] Karl Ziegler (kemist) hos Nobelstiftelsen (på engelska) including the Nobel Lecture, December 12, 1963 Consequences and Development of an Invention
  19. ^ [a b] Guenther Wilke (2003). ”Fifty Years of Ziegler Catalysts: Consequences and Development of an Invention”. Angewandte Chemie 42 (41): sid. 5000–5008. doi:10.1002/anie.200330056. PMID 14595621. 
  20. ^ Ernst Klee: Das Personenlexikon zum Dritten Reich. Wer war was vor und nach 1945. Fischer Taschenbuch Verlag, Second extended edition, Frankfurt am Main 2005, ISBN 978-3-596-16048-8, p. 694 citing Henrik Eberle: Die Martin-Luther-Universität [Halle] in der Zeit des Nationalsozialismus 1933–1945, Halle 2002.
  21. ^ Bernhard vom Brocke, Hubert Laitko (editors): Die Kaiser-Wilhelm-, Max-Planck-Gesellschaft und ihre Institute. Das Harnack-Prinzip. de Gruyter, Berlin 1996, ISBN 3-11-015483-8, S. 487f.
  22. ^ Oesper, Ralph E. (September 1948). ”Karl Ziegler”. Journal of Chemical Education 25 (9): sid. 510–511. doi:10.1021/ed025p510. Bibcode: 1948JChEd..25..510O. 
  23. ^ ”Library and Archive Catalogue”. Royal Society. http://www2.royalsociety.org/DServe/dserve.exe?dsqIni=Dserve.ini&dsqApp=Archive&dsqCmd=Show.tcl&dsqDb=Persons&dsqPos=0&dsqSearch=%28Surname%3D%27ziegler%27%29. Läst 2 november 2010. [död länk]
  24. ^ Editor, ÖGV. (2015). Wilhelm Exner Medal. Austrian Trade Association. ÖGV. Austria.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Ziegler_(kemist)&oldid=55044553”