Vågtal – Wikipedia

Vågtal
Grundläggande
Definition	Omvänt proportionellt mot våglängd
Storhetssymbol(er)	${\displaystyle {\tilde {\nu }}}$, ${\displaystyle k}$
Enheter
SI-enhet	m−1
SI-dimension	L−1

Vågtal är omvänt proportionellt mot våglängd. Definitionerna skiljer sig mellan användningen inom spektroskopi och i vågrörelselära.

Inom spektroskopi definieras vågtalet ${\displaystyle {\tilde {\nu }}}$ som reciproken av våglängden λ,

${\displaystyle {\tilde {\nu }}={\frac {1}{\lambda }}.}$

Den brukar ha måttenheten cm^-1, eller reciprokcentimeter. Denna enhet kallas även Kayser (efter Heinrich Kayser). Ljus med våglängd 500 nm (grön), har vågtal 20 000 cm^-1 eller 20 kK. Fotonenergi är proportionell mot vågtal; 10 kK är 1,24 eV.

I den matematiska beskrivningen av vågor definieras det cirkulära vågtalet k som

${\displaystyle k={\frac {2\pi }{\lambda }},}$

det vill säga ett varv i radianer dividerat med våglängden. Fasfaktorer får så en enklare form. En fortskridande våg i en dimension kan beskrivas med uttrycket

${\displaystyle y(x,t)=A\sin \left({\frac {2\pi x}{\lambda }}-{\frac {2\pi t}{\tau }}\right)=A\sin(kx-\omega t)=A\Im \left(e^{i(kx-\omega t)}\right),}$

där τ är perioden och ω=2πf är vinkelfrekvensen.

En modernare benämning av vågtal är repetens medan cirkulärt vågtal kallas vinkelrepetens.

Dämpade vågor har komplext vågtal.