Läppbjörn – Wikipedia

Läppbjörn Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Rovdjur Carnivora
Familj	Björnar Ursidae
Släkte	Melursus Meyer, 1793
Art	Läppbjörn M. ursinus
Vetenskapligt namn
§ Melursus ursinus
Auktor	Shaw, 1791
Utbredning
Utbredningsområde (grönt; i svart visas artens ursprungliga utbredning).
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Läppbjörnen (Melursus ursinus) är en art i familjen björnar och liknar kragbjörnen, som den dock inte är närmare släkt med.^[1] Den placeras som ensam art i släktet Melursus.^[2]

Läppbjörnen blir 140–180 cm lång (huvud och bål) och är stående på alla fyra, upp till skuldran 61–91,5 cm höga. Svansen är som hos alla björnar tydligt kort, med sina 10–12,5 cm.^[3] Hanar väger 80–145 kg och är betydligt tyngre än honor som väger 55–95 kg.^[4]

Kännetecknande för arten är de stora, hårlösa läpparna. Djuret har förmåga att sträcka ut sin smala tunga långt ut. Läppbjörnen saknar två framtänder i övre käken så att en lucka uppstår.

Pälsen är oftast svart med enskilda hår i brun eller grå men det finns även rödbruna läppbjörnar. Den har ljus nos och på bröstet finns en vit- eller gulaktig fläck i form av ett Y eller V. Klorna är jämförelsevis långa och böjda.

Populationen på Sri Lanka, som ofta behandlas som en underart, är mindre än fastlandspopulationen, samt har kortare och glesare hår på kroppen.

När George Shaw beskrev arten 1791 placerade han den i släktet tretåiga sengångare (Bradypus) eftersom den saknar de två mellersta framtänderna i överkäken. Djuret bär därför fortfarande det engelska namnet sloth bear. Senare blev det klart att arten tillhör familjen björnar. Det finns olika uppfattningar om den ska placeras i det egna släktet Melursus eller om den ska infogas i det större släktet Ursus.^[1]

Läppbjörnen förekommer främst i Indien och Sri Lanka men även i Bangladesh, Bhutan och Nepal. Den lever i olika slags skogar, på savann, andra gräsmarker och i buskskogar. Arten vistas vanligen på låglandet men i Sri Lanka når den upp till 1500, och på fastlandet 2000 meter över havet.^[1]

Allmänt godkänns två underarter^[2][1]:

• Melursus ursinus ursinus – förekommer på fastlandet.
• Melursus ursinus inornatus – förekommer på Sri Lanka. Detta taxon är mindre samt har kortare och glesare hår på kroppen.

Läppbjörnen är främst nattaktiv men kan även vara aktiv under andra tider på dygnet. De vilar i grottor eller tät vegetation. Läppbjörnen är skicklig på att klättra i träd. I motsats till många andra björnar håller läppbjörnar ingen vinterdvala men de är jämförelsevis inaktiva under regntider. Som alla björnar lever läppbjörnen ensam.

Läppbjörnen är specialiserad på insekter och då främst termiter. För att komma åt bytet öppnar de termitstacken med sina klor och suger sedan upp termiterna likt en dammsugare, men använder även tungan.

Björnen lever även av andra insekter som bin och myror^[5] samt frukt och honung.

I Indien infaller parningstiden oftast maj till juni medan den i Sri Lanka infaller under hela året. I dessa tider lever den parvis och parar sig flera gånger. Från parningen till födseln går det sex till sju månader men troligtvis vilar det befruktade ägget en tid innan den egentliga dräktigheten börjar.

De ett till två, sällan tre, ungarna föds i en jordkula. Ungarna är i början blinda och hjälplösa. De öppnar ögonen efter ungefär tre veckor, och fyra till fem veckor senare lämnar de kulan för första gången. Ofta bär honan sina ungar när hon går ut. Ungarna stannar hos modern i två till tre år tills de är fullt utvecklade. I fångenskap blir läppbjörnar upp till 40 år gamla.

Läppbjörnen betraktas allmänt som skygg men kan försvara sig aggressivt när den blir överraskad. På grund av sin relativt dåliga syn- och hörsel upptäcker de ofta människor sent, vilket kan leda till konfrontationer. På grund av detta, tillsammans med att människan ständigt inkräktar, och bosätter sig allt närmre artens naturliga habitat, är attacker mot människor ganska vanliga. Flest attacker sker inte i skogar utan i närheten av byar och odlingar när björnen söker efter föda eller vatten.^[6] På grund av detta kategoriseras läppbjörnen, tillsammans med Ursus thibetanus laniger som förekommer i Himalaya, som den för människan farligaste björnen.^[7]

Människan jagar arten för att freda sig och sin odlingsmark men även för köttets eller andra kroppsdelars skull. Djurets galla anses i flera länder felaktigt ha medicinska egenskaper. Det största hotet mot läppbjörnen är däremot förstöringen av deras levnadsområden.^[1]

Hela beståndet uppskattas till 10 000–20 000 individer. I Sri Lanka lever troligen 300–600 indivder. Arten listas av IUCN som sårbar (VU).^[1]

Den myrätande Baloo i Djungelboken har läppbjörnen som förebild.^[5]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Lippenbär, tidigare version.

• Wikimedia Commons har media som rör Läppbjörn.
  Bilder & media