Larissa (måne) – Wikipedia

	Larissa
	Två vyer av Larissa tagna av Voyager 2
Upptäckt
Upptäckare	Harold J. Reitsema; William B. Hubbard; Larry A. Lebofsky; David J. Tholen
Upptäcktsdatum	24 maj 1981
Beteckningar
Alternativnamn	S/1989 N 2
Uppkallad efter	Larissa
Omloppsbana
Excentricitet	0,001393 ± 0,00008
Siderisk omloppstid	0,55465332 ± 0,00000001 d
Inklination	0,251 ± 0,009°
Måne till	Neptunus
Fysikaliska data
Dimensioner	216×204×164 km (± ~10 km)
Massa	~4.2 × 1018 kg (estimate)
Medeldensitet	~1,2 g/cm3
Rotationsperiod	Troligtvis synkronisk
Albedo	0,09
Temperatur	~51 K
Skenbar magnitud	+21,49

Larissa (grekiska Λάρῑσα) är en av Neptunus månar.

Då rymdsonden Voyager 2 passerade och tog bilder av Neptunus och dess månar 1989 fick man bekräfta existensen av den måne som hade "förmörkat" en stjärna sedan 1981: Denna gång fick den beteckningen S/1989 N 2, men senare har den Internationella astronomiska unionen valt att uppkalla den efter kung Pelasgos dotter Larissa från den grekiska mytologin. Larissa var också känd under beteckningen Neptun VII (VII är 7 med romerska siffror), och skall inte förväxlas med asteroiden 1162 Larissa.

Larissa har ett irreguljärt, "potatisformat" klot som är mellan 168 och 216 kilometer brett. Dess överdel har flera kratrar, men visar inga tecken på geologisk aktivitet i månens inre. Larissa kretsar så tätt kring Neptunus att den fullföljer ett helt omlopp tidigare än Neptunus. Konsekvensen av detta är att tidvattenskrafterna långsamt tvingar Larissa att kretsa än närmare Neptunus vilket kommer leda till att Larissa någon gång i framtiden kommer falla ner i Neptunus atmosfär eller också brytas ner till grus och småsten i en ny planetring omkring Neptunus.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Larissa (måne).
Bilder & media
NASA - Neptune: Moons: Larissa

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia.

^ [a b] E. Karkoschka (20 december 2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635.
^ P.J. Stooke (20 december 1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669.
^ Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. sid. 80

[Karkoschka-1] [a b] E. Karkoschka (20 december 2003). ”Sizes, shapes, and albedos of the inner satellites of Neptune”. Icarus "162": ss. 400. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2003Icar..162..400K&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d11635.

[2] P.J. Stooke (20 december 1994). ”The surfaces of Larissa and Proteus”. Earth, Moon ad Planets "65": ss. 31. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=1994EM%26P...65...31S&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d09669.

[3] Britt Gynther och Stig Carlson (2006). Faktakalendern 2007. Semic. sid. 80

[1]

[2]

[3]