Lasse O'Månsson – Wikipedia

Lasse O'Månsson
Lasse O'Månsson i radiostudion på 1950-talet.
Född6 december 1931
Sala, Västmanlands län
Död28 december 1988[1] (57 år)
Stockholm
Medborgare iSverige
SysselsättningFörfattare, serietecknare, programledare
Redigera Wikidata

Lasse O'Månsson, egentligen Lars Olof Månsson (signatur: Daddy O), född 6 december 1931 i Sala, död 28 december 1988 i Stockholm, var en svensk författare, redaktör och komiker. Han var den första redaktören för Svenska MAD, ledde HJäLP!, gjorde radioprogrammet Blå tummen, och syntes i TV som ett av "Skäggen".

Det irländska prefixet "O' " sägs han ha börjat använda eftersom han påstod sig vara född i Dublin.[2]

Verksamhet

[redigera | redigera wikitext]
"Skäggen" (1963) med Lasse O'Månsson längst till vänster.

Lasse O’Månsson älskade jazzmusik, introducerade sjuk humor i Sverige, och var en av de första stora humoristerna i radio och TV. O'Månsson var också ett av de så kallade Skäggen, som 1963 framkallade den första tittarstormen i TV.

Han började sin skrivarbana i Sala på Sala Allehanda, där han tillsammans med kollegan Olle Alström startade Svensk humoristisk tidskrift 1954 som utkom med fyra nummer innan den lades ner [3], och han flyttade sedan till Stockholm.[4]

O'Månsson hade redan tidigare medverkat med bidrag i pressen, till exempel med kåseriet "En dag å Kongl. Djurgården" i tidskriften All världens berättare 1953, och blev 1960 redaktör för nystartade tidskriften Svenska MAD, som blev mycket populär i Sverige. Svenska Mads sista nummer på förlaget Williams utkom 1975, och i samband med förlagsbytet (där Semic Press tog över), slutade O'Månsson som redaktör. O'Månsson tog också 1962 hand om HJäLP!, en annan nystartad humortidning som dock rymde mycket mer svenskt material, bland annat texter av Hasseåtage. Även den mer skämtbildsinriktade tidningen Plop! var hans verk. Han skrev också flera böcker i samma humorstil, bland annat Tarzan super säger aporna (1964), som ingår i Göran Häggs guidebok 1001 böcker du måste ha läst innan du dör, Bryt Samman, amigos! (1977) och August Strindbergs Gula bok (1980).

Mellan 1957 och 1968 var han med och skrev och framförde radioprogrammet Blå tummen. Han och Nils Eklund dömdes till dagsböter 1964 för att grovt ha kränkt trosfriden i en radiosketch från 1963 där han skojade om att dela ut nattvard på en bensinmack och Eklund hade medverkat i den.[5] O'Månsson hördes även som berättare (tillsammans med Leif ”Smoke Rings” Anderson) 1966–1967 i Sveriges Radios radioteaterföljetong Dickie Dick Dickens. O'Månsson medverkande även bland annat under 1970-talet tillsammans med Bengan Wittström i Bättre sänt än aldrig och uppföljaren Bättre sent än alltid.

O'Månsson uppträdde även på scen i Hasseåtages första revy Gröna hund från 1962.

Stipendium

[redigera | redigera wikitext]

Lasse O'Månssons naturastipendium instiftades 2010 av Sala kommun, och innebär fritt sommarboende i en drängstuga vid Sala silvergruva. Stipendiet delas årligen ut till författare, översättare, tecknare, komiker, ståuppkomiker, musikjournalister och radio- eller tv-förnyare som verkar i Lasse O’Månssons anda.[6]

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • 1960 – Våra dumma vänner i naturen
  • 1963 – Det har jag aldrig sagt!
  • 1964 – Tarzan super, säger aporna
  • 1967 – Stora O'-boken
  • 1967 – Riddarna kring runda ordet
  • 1967 – Den lille hjälp!aren
  • 1967 – Blå tummen: prosapölsa i boktappning (med Bertil Pettersson)
  • 1968 – Nya riddare kring runda ordet
  • 1968 – Den nya hjälparen
  • 1968 – Lasse O' och polarna
  • 1968 – D[okto]r Krockers övningsbok: kurösa kurer för knäppa konvalescenter
  • 1969 – Snabba riddare kring runda ordet
  • 1969 – Så du pratar, Paddy!
  • 1969 – O'blandat
  • 1970 – Sock it to me, Daddy O'!
  • 1970 – Simma långsamt Paddy!
  • 1971 – Konfliktinstitutet
  • 1977 – Rädd att landa
  • 1977 – Den förbannade fantasin
  • 1977 – Bryt samman, amigos!
  • 1979 – Paddys memoarer
  • 1979 – O'städat
  • 1979 – Fantasi funkar
  • 1980 – Drömmen om en blå Thunderbird eller De elva vanligaste historierna om A och O
  • 1980 – August Strindbergs Gula bok och andra märkliga tidsdokument
  • 1983 – Min pianist är sjuk
  • 1989 – Magiska berättelser (illustrerad av Joakim Pirinen)

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]
  • 1974 – Lasse O'Månsson avslöjar Mitzi Gaynors hemliga liv (LP)
  • 1979 – Brunk 500 – Uppsala universitet 500 år! Studentorkesterfestival. (Dubbel-LP från universitetskonsert, med Lasse O'Månsson och Bengan Wittström som konferencierer.)[7]
  • 1979 – Hur man går ner i vikt med sex (bok av Richard Smith, tolkad av Lasse O'Månsson. Utgiven av Askild & Kärnekull)

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 16518877s, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Lasse O´Månssons naturastipendium - Kultur och fritid - Sala kommun”. www.sala.se. https://www.sala.se/?page=message&type=service&id=17046. Läst 13 september 2019. 
  3. ^ Svensk humoristisk tidskrift. Sala: Svensk humoristisk tidskrift. 1954-1955. Libris 9547157 
  4. ^ O'Månsson, Lasse i Alex Författarlexikon (2008)
  5. ^ Jonatan Sverker. "Man bör inte få hetsa mot religion" Dagen, 21 juni 2011. Läst den 26 februari 2015.
  6. ^ "Lasse O'Månssons naturastipendium" från Sveriges Författarförbund
  7. ^ Brunk 500 – Studentorkesterfestival 1977 på Discogs
  8. ^ Lasse O'Månsson på Svensk Filmdatabas

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lasse_O%27Månsson&oldid=55797818”