Lijsttrekker – Wikipedia

Lijsttrekker är en nederländsk term för toppkandidaten för en partilista. Han eller hon är nästan alltid partiledare och brukar vanligtvis vara partiets gruppledare i det nederländska parlamentet, Generalstaterna eller inneha position i regeringskabinettet om partiet ingår i regeringen. Nederländernas premiärminister är i regel någon av de Lijsttrekker från föregående val.^[1]^[2]

I valrörelser rönter dessa individer oftast den största uppmärksamheten, exempelvis i lijsttrekker-debatter, där flera lijsttrekker debatterar valfrågor i bland annat TV.^[3] Det som lijsttrekkern lyckas prestera bedöms som viktig. Exempelvis i valet 2003 återhämtade sig det socialdemokratiska Arbetarpartiet (PvdA) något som tillerkändes partiets lijsttrekker Wouter Bos personlighet. I de fall valresultaten blir dåliga brukar toppkandidaten avgå eller helt lämna politiken. Detta hände Thom de Graaf från Demokraterna 66. Det förväntades att han skulle öka sitt partis mandattilldelning i det nederländska parlamentsvalet 2003, men istället förlorade partiet mandat.

Partierna har ofta även en kändis eller känd politiker på sista plats på sina partilistor.

Lijsttrekker är också ett surinamskt namn.^[4]

Referenser

^ Cohen, Bernard Cecil (1995), Democracies and Foreign Policy: Public Participation in the United States and the Netherlands, University of Wisconsin Press, s. 21, http://books.google.fr/books?id=gZq-a9yqvygC&pg=PA21&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false
^ Fiers, Stefaan; Krouwel, André (2007), ”The Low Countries: From 'Prime Minister' to President-Minister”, The Presidentialization of Politics: A Comparative Study of Modern Democracies (Oxford University Press): s. 131, https://academic.oup.com/book/12672/chapter-abstract/162668473?redirectedFrom=fulltext
^ Rochon, Thomas R. (1999), ”Adaption in the Dutch Party System: Social Change and Party Response”, Comparative Political Parties and Party Elites: Essays in Honor of Samuel J. Eldersveld (University of Michigan Press): s. 113, http://books.google.fr/books?id=uAHPH5WqWzcC&pg=PA113&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false
^ Tjon Sie Fat, Paul (2010), Chinese New Migrants in Suriname: The Inevitability of Ethnic Performing, Amsterdam University Press, s. 325, http://books.google.fr/books?id=c73PGD1AcxIC&pg=PA325&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false

[1] Cohen, Bernard Cecil (1995), Democracies and Foreign Policy: Public Participation in the United States and the Netherlands, University of Wisconsin Press, s. 21, http://books.google.fr/books?id=gZq-a9yqvygC&pg=PA21&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false

[2] Fiers, Stefaan; Krouwel, André (2007), ”The Low Countries: From 'Prime Minister' to President-Minister”, The Presidentialization of Politics: A Comparative Study of Modern Democracies (Oxford University Press): s. 131, https://academic.oup.com/book/12672/chapter-abstract/162668473?redirectedFrom=fulltext

[3] Rochon, Thomas R. (1999), ”Adaption in the Dutch Party System: Social Change and Party Response”, Comparative Political Parties and Party Elites: Essays in Honor of Samuel J. Eldersveld (University of Michigan Press): s. 113, http://books.google.fr/books?id=uAHPH5WqWzcC&pg=PA113&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false

[4] Tjon Sie Fat, Paul (2010), Chinese New Migrants in Suriname: The Inevitability of Ethnic Performing, Amsterdam University Press, s. 325, http://books.google.fr/books?id=c73PGD1AcxIC&pg=PA325&dq=lijsttrekker&hl=de&sa=X&ei=1OElT7yIOcWJhQfAwNjKBA&redir_esc=y#v=onepage&q=lijsttrekker&f=false

[1]

[2]

[3]

[4]