Kardinalstatssekreterare – Wikipedia
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kardinalstatssekreterare | |
Heliga stolens statssekretariat | |
Titel | Kardinal |
---|---|
Utses av | Påven |
Företrädare | Tarcisio Bertone |
Förste innehavare | Girolamo Dandini |
Kardinalstatssekreteraren är ordförande för Heliga stolens statssekretariat, motsvarande en regeringschef. Då Vatikanstaten inte har någon egen diplomatkår eller egentlig utrikespolitik (till skillnad från Heliga stolen) fungerar kardinalstatssekreteraren ex officio i en motsvarande roll som utrikesminister för Vatikanstaten.
Kardinalstatssekreterare är sedan 2013 Pietro Parolin.
Lista över Vatikanstatens kardinalstatssekreterare sedan 1644
[redigera | redigera wikitext]Statssekreteraren är alltid kardinal, och har titeln kardinalstatssekreterare. Mellan 1944 och 1958 fanns ingen kardinalstatssekreterare.
- Giovanni Giacomo Panciroli (1644-1651)
- Fabio Chigi (1651-1655); blev sedan påve med namnet Alexander VII (1655-1667)
- Giulio Rospigliosi (1655-1667); blev därefter påve med namnet Clemens IX (1667-1669)
- Decio Azzolini d.y. (1667-1669)
- Federico Borromeo (1670-1673)
- Francesco Nerli (1673-1676)
- Alderano Cybo (1676-1689)
- Giambattista Rubini (1689-1691)
- Fabrizio Spada (1691-1700)
- Fabrizio Paolucci (1700-1721) (1:a perioden)
- Giorgio Spinola (1721-1724)
- Fabrizio Paolucci (1724-1726) (2:a perioden)
- Niccolò Maria Lercari (1726-1730)
- Antonio Banchieri (1730-1733)
- Giuseppe Firrao (1733-1740)
- Silvio Valenti Gonzaga (1740-1756)
- Alberico Archinto (1756-1758)
- Ludovico Maria Torriggiani (1758-1769)
- Lazzaro Opizio Pallavicini (1769-1785)
- Ignazio Boncompagni Ludovisi (1785-1789)
- Francesco Saverio de Zelada (1789-1796)
- Ignazio Busca (1796-1797)
- Giuseppe Doria Pamphili (1797-1799)
- Ercole Consalvi, pro-sekreterare(1800); sekreterare (1800-1806)
- Filippo Casoni (1806-1808)
- Giulio Gabrielli den yngre (1808-1814) – Giuseppe Doria Pamphilj, pro-sekreterare (1808) – Bartolomeo Pacca den äldre, pro-sekreterare (1808-1814)
- Ercole Consalvi (1814-1823)
- Giulio Maria della Somaglia (1823-1828)
- Tommaso Bernetti, pro-sekreterare (1828-1829) (1:a perioden)
- Giuseppe Albani (1829-1830)
- Tommaso Bernetti, pro-sekreterare (1831); kardinalsekreterare(1831-1836) (2:a perioden)
- Luigi Lambruschini (1836-1846)
- Pasquale Tommaso Gizzi (1846-1847)
- Gabriele Ferretti (1847-1848)
- Giuseppe Bofondi (1848)
- Giacomo Antonelli (1848) (1:a perioden)
- Anton Francesco Orioli (1848) (ad interim)
- Giovanni Soglia Ceroni (1848)
- Giacomo Antonelli (1848-1876) (2:a perioden)
- Giovanni Simeoni (1876-1878)
- Alessandro Franchi (mars-juli 1878)
- Lorenzo Nina (1878-1880)
- Lodovico Jacobini (1880-1887)
- Mariano Rampolla (1887-1903)
- Rafael Merry del Val (1903-1914)
- Domenico Ferrata (sept-okt 1914)
- Pietro Gasparri (1914-1930)
- Eugenio Pacelli (1930-1939) blev därefter påve med namnet Pius XII
- Luigi Maglione (1939-1944)
- Domenico Tardini (1958-1961)
- Amleto Giovanni Cicognani (1961-1969)
- Jean-Marie Villot (1969-1979)
- Agostino Casaroli (1979-1990)
- Angelo Sodano (1991–2006)
- Tarcisio Bertone (15 september 2006 – 15 oktober 2013)
- Pietro Parolin (15 oktober 2013–)