Liten Karin – Wikipedia

Liten Karin framförd av vissångerskan Svea Jansson ifrån Jomala på Åland. Inspelning av Matts Arnberg från 1957.

Liten Karin är huvudpersonen i, och titeln på, en känd folkvisa som förekommer i bland annat Sverige (SMB 42) och Danmark (DgF 101). Temat går tillbaka till legenden om helgonet Katarina av Alexandria.

Enligt folkvisan tjänar Liten Karin på kungens gård, där den unga kungen förälskar sig i henne och i tur och ordning erbjuder henne en grå häst med guldsadel, sin rödaste guldkrona, och slutligen halva kungariket. Karin avböjer alla förslag och föreslår istället att detta ges till den unga drottningen så hon själv kan gå med ära. Kungen sätter henne då i spiktunnan och låter sina småsvenner rulla runt henne i den. Karin blir därpå hämtad av två änglar och tagen till himmelen varpå kungen hämtas av två korpar som tar honom till helvetet.^[1]

Källor

Liten Karin i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)

Referenser

^ ”Untitled Document”. www.korpvingensklan.se. Arkiverad från originalet den 1 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160101234705/http://www.korpvingensklan.se/traditioner/karin.htm. Läst 13 november 2016.

Vidare läsning

Wipperling, Nils Fredrik (1849). ”Liten Karin”. Svenska sägner och äfventyr. Stockholm. sid. 175-230. Libris 8834608. https://runeberg.org/wnfsagner/0180.html

[1] ”Untitled Document”. www.korpvingensklan.se. Arkiverad från originalet den 1 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160101234705/http://www.korpvingensklan.se/traditioner/karin.htm. Läst 13 november 2016.

[1]